Annons
X
Annons
X

Det finns inga skäl att gynna rättvisemärkt

Om skattepengar används för att stödja en förening som Fairtrade framför andra föreningar krävs väldigt goda skäl. Det offentligas uppgift är att vara rättvist, neutralt och transparent mot medborgarna. Annars blir resultatet att skattepengar slösas bort när politiken försöker köpa sig rent samvete. Det skriver Lydiah Wålsten, Timbro.

Rättvisemärkts framgång i kommuner bygger på att de drar nytta av politikens ängslighet.
Lydiah Wålsten

Den 14 maj arrangeras World Fair Trade Day, Rättvisemärktdagen. Just nu pågår förberedelserna för att genomslaget ska bli så stort som möjligt runt om i Sverige. Det är naturligtvis glädjande att Fairtrade Sverige arbetar intensivt för att visa att handel är ett effektivt medel för att få bättre livsvillkor i fattigare delar av världen. Det är den fria handeln som har gjort att miljoner människor har blivit rika och gått från att vara bönder under brännande sol, till att bli tjänstemän på luftkonditionerade kontor.

Men det är viktigt att en organisation som gör anspråk på gemensamma skattepengar, och på att få förtur när offentlig sektor upphandlar, granskas. Om skattebetalare ska betala mer för att en viss produkt lever upp till vissa etiska ramar, är det rimligt att det finns konsekvensstudier som visar vad detta leder till.

Annons
X

Men vilken forskning som ligger till grund för kommunernas satsningar på rättvisemärkt är oklart. Trots det är 41 kommuner redan med i satsningen “Fairtrade City”, där de åtar sig att öka inköpet av fairtrade-produkter. Sveriges EU- och konsumentminister Birgitta Ohlsson har till och med blivit utnämnd till Fairtrade-ambassadör.

Kommunpolitiker är svaret skyldigt, varför detta ska premieras inom ramen för det offentliga. Rättvisemärkts framgång i kommuner bygger på att de drar nytta av politikens ängslighet. Eller som det står på hemsidan: “Kommunens ”varumärke” laddas med positiva värden i och med en Fairtrade City-diplomering. Diplomeringen kan ge omfattande medial uppmärksamhet.”

Rättvisemärkt vill framställa sig som ett alternativ till vanlig handel, men till skillnad från vanlig handel kommer rättvisemärkt aldrig att kunna omfatta alla bönder. Höga krav ställs på produktion och organisation för att en kaffeproducent ska bli certifierad som rättvisemärkt. Krav som långt ifrån alla bönder har råd med. Därför skapas ett
insider-outsider-problem, där de mest utsatta kaffeodlarna aldrig blir rättvisemärkta.

Rättvisemärkts system bygger också på minimipriser. Det betyder att de certifierade bönderna garanteras ett lägsta pris för sina kaffebönor som är högre än marknadspriset. Priset ska täcka produktionskostnaderna. Dessvärre sätter minimipriset utbud och efterfrågan ur spel. Eftersom priset inte går ner vid en för hög kaffeproduktion, får bönderna ingen signal att de bör minska produktionen. Det leder till överproduktion och att fairtrade-kaffet dumpas på den vanliga kaffemarknaden.

I dag är det bara 30 procent av kaffet som fairtradeodlas som säljs under den etiketten. Resten säljs på den vanliga kaffemarknaden, vilket pressar ner priset på det kaffe som de bönder som inte är anslutna till fairtrade har odlat. Man styr med andra ord resurser till de rikare bönderna som är inne i systemet, och inte till de fattigaste, som står utanför.

I rapporten “Vad uppnås med rättvisemärkning” från Agrifood Economics Centre (2009) beskriver nationalekonomen Helena Johansson hur rättvisemärkts fokus på småskalighet gör att utvecklingen mot ett mer effektivt jordbruk avstannar. Hon konstaterar även att stora delar av de extra pengar konsumenten betalar för de rättvisemärkta kaffet aldrig når bönderna. I rapporten “Ett kaffe som märks” beskriver Swedwatch situationen för certifierade småbönder i Brasilien och Guatemala.

Här visar man att Rättvisemärkt har svårt att leva upp till löftena om sociala åtaganden. Trots det högre priset för kaffet så räcker pengarna knappt mer än till att hålla produktionen igång och många bönder var fortfarande beroende av bistånd.

Är man intresserad av att hjälpa fattiga bönder är det mer effektivt att köpa vanligt kaffe än dyrare rättvisemärkt kaffe, och skänka mellanskillnaden till en organisation med 90-konto. Rättvisemärkt går inte att skala upp så att fattiga kan lyftas från gatan, till något som kan kallas hemma.

De kommunala företrädarna bör därför begränsa sin aktivism och inte låta den påverka politiska beslut i kommunen. En kommun är inte en ideell förening, utan en organisation med makt över medborgarna. Det kräver ansvar, inte ett snabbköp av samvetsrenande produkter.

LYDIAH WÅLSTEN

ansvarig för miljö, tillväxt och konsumtion på Timbro

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X