”Det blyga barnet har ofta stenkoll”

Dagens föräldrar vill helst ha utåtriktade söner och ­döttrar som kan ta för sig. Blyga barn skapar oro och skuld.

– Men blyghet behöver inte vara ett handikapp. Föräldrarnas oro är ofta ett större problem än blygheten i sig, menar barnpsykologen Marie Carlsson.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Marie Carlsson (tv) är psykolog och arbetar inom barnpsykiatri. Malin Alfvén (th) är psykolog med inriktning på barn och föräldrar.

Foto: PRIVAT, MALIN BONDE, JESSICA GOW
Annons

”Hjälp, mitt barn är så blygt! Vad har jag gjort för fel?” Föräldratidningarnas frågespalter överöses med brev från oroliga och skuldtyngda föräldrar som vill ha hjälp med att bota sina barns blyghet. I dag är idealet att vi redan från barnsben ska visa framfötterna och ta för oss i olika sammanhang. Lever vi inte upp till denna frimodighet är det något fel.

– Den stora attitydförändringen kom i början av 2000-talet. Då började allt fler föräldrar att skriva till tidningarna eller söka psykologhjälp eftersom de var oroliga för sina blyga barn, säger Malin Alfvén, som arbetat som föräldrapsykolog i över 30 år.

Annons
Annons
Annons