X
Annons
X
”Gösta såg det hela väldigt praktiskt: man lever och man dör, det är inget man kan göra något åt. Bara att säga så får jag ju jätteångest av”, säger Marie-Louise Ekman.
”Gösta såg det hela väldigt praktiskt: man lever och man dör, det är inget man kan göra något åt. Bara att säga så får jag ju jätteångest av”, säger Marie-Louise Ekman. Foto: Staffan Löwstedt

”Det blev högst begripligt att man kan dö av sorg”

Långläsning

Gösta och Marie-Louise Ekman umgicks dygnet runt i 30 år. I tomheten efter den älskade maken tappade hon lusten till livet. Men livet har återvänt – även om det har gått långsamt.

– Är det nån som skulle knuffa på mig bakifrån och säga att "nu får du inte sitta här och sörja mera" så är det ju Gösta, säger hon.

Kärleken började med promenader.

Det var 1989 och Marie-Louise, som ännu inte hette Ekman, hade en arbetslokal på Östermalm. Gösta Ekman brukade gå förbi där och lägga lappar i hennes brevlåda. Snart promenerade de tillsammans. Tog en lunch. En middag.

”Gösta såg det hela väldigt praktiskt: man lever och man dör, det är inget man kan göra något åt. Bara att säga så får jag ju jätteångest av”, säger Marie-Louise Ekman.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 1 av 10

Gösta Ekman återvände till Dramaten 2013, efter sin första sjukdomsperiod. ”Det visar att ens egen fantasi om andra människor är väldigt begränsad. Det är en så fin bild av en människa att man kan råka ut för väldigt, väldigt traumatiska händelser, och sen stå på benen och vara kapabel till rubbet ett år senare.”

Foto: Susanne Otto/Piratförlaget Bild 2 av 10

Marie-Louise Ekman skänkte laman till Unga Dramaten 2015 när hon slutade som chef. ”Men så kom det en ny chef som ville profilera sig och då hamnade den i lagret.” Nu har laman, som Marie-Louise Ekman en gång i tiden ropade inpå Bukowskis, fått flytta hem till hennes ateljé. Gösta Ekman gav den en lock av Marie-Louises hår.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 10

Skjortan Marie-Louise Ekman bär är Göstas, men designen hennes.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 4 av 10

”Man minns det som man mår bra av att minnas eller saker man retar sig på. Om jag säger att jag minns nåt från tidiga äktenskap eller mina barn var små är det ju inte säkert att de andra minns samma sak.”

Foto: Staffan Löwstedt Bild 5 av 10

– Gösta grät oftare än vad jag gjorde, han hade närmare till sina känslor än jag. Jag var nog mer hämmad, säger Marie-Louise Ekman.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 6 av 10

Marie-Louise De Geer och Gösta Ekman i demonstration till stöd för Svarta panter-partiet i USA, 1970.

Foto: Ragnhild Haarstad Bild 7 av 10

”Gösta hade mer fantasi när det gällde föräldraskap än vad jag hade. Det här med att hämta barn i tid, att man ska åka bort tillsammans på sommaren och ägna tid ihop, jag hade mer en inställning av att *Men vi är ju nära?* och så kan jag gå och jobba och så kan ni leka.”

Foto: Staffan Löwstedt Bild 8 av 10

Marie-Louise Ekman i sin ateljé, bredvid Göstas skrivbord.

Bild 9 av 10

Gösta Ekmans gravsten på Katarina kyrkogård på Södermalm i Stockholm, skapad av Marie-Louise Ekman. Den är lika hög som Gösta Ekman var, och är gjord efter parets sovrumsfönster.

Bild 10 av 10
Annons
X
Annons
X
Annons
X