”Gösta såg det hela väldigt praktiskt: man lever och man dör, det är inget man kan göra något åt. Bara att säga så får jag ju jätteångest av”, säger Marie-Louise Ekman.
”Gösta såg det hela väldigt praktiskt: man lever och man dör, det är inget man kan göra något åt. Bara att säga så får jag ju jätteångest av”, säger Marie-Louise Ekman. Foto: Staffan Löwstedt

”Det blev högst begripligt att man kan dö av sorg”

Gösta och Marie-Louise Ekman umgicks dygnet runt i 30 år. I tomheten efter den älskade maken tappade hon lusten till livet. Men livet har återvänt – även om det har gått långsamt.

– Är det nån som skulle knuffa på mig bakifrån och säga att ”nu får du inte sitta här och sörja mera” så är det ju Gösta, säger hon.

Publicerad

Kärleken började med promenader.

Det var 1989 och Marie-Louise, som ännu inte hette Ekman, hade en arbetslokal på Östermalm. Gösta Ekman brukade gå förbi där och lägga lappar i hennes brevlåda. Snart promenerade de tillsammans. Tog en lunch. En middag.