Annons
X
Annons
X

Det behövs lite tabasco i grytan

SÖNDAGSKRÖNIKA

Sverige har inte råd med några experiment, skriver Alliansen i sitt valmanifest. Det är tidens egen sång. Regeringen har fyra ambitiösa reformår bakom sig men under de kommande fyra vill man satsa på genomförande och konsolidering. Valbudskapen handlar snarare om att varna för återfall i gamla lättsinniga vanor än om att lova runt och rikta blicken mot fjärran horisonter.

En och annan krona till sänkt skatt och ökade utgifter tror sig finansministern kunna hitta i portmonnän, men när Konjunkturinstitutet frestar med den riktigt stora plånboken griper Borg efter trygghetslarmet. Här ska inte bli fråga om några vidlyftigheter i vare sig konjunkturpolitik eller strukturpolitik – i Alliansens 2010-tal håller regeringen hårt i pengarna och reformerar så stillsamt att ingen blir skrämd.

De flesta nya förslag som ändå finns i manifestet innebär nya kliv på en redan inslagen väg. En genuin innovation är avdragsrätt för gåvor till ideella ändamål, men andra mer nydanande tankar landar försiktigt i utredningar: avskaffad fastighetstaxering, ändrad företagsbeskattning, ekonomiska frizoner i utsatta områden.

Annons
X

Tonfall och taktik bär starka drag av Nya moderaterna. Partiet har klart större väljarstöd än allianskamraterna sammantaget och då blir Alliansens hållning i hög grad som Moderaterna vill – och vad Moderaterna vill är att ta ett fast grepp om politikens mittfält samtidigt som detta målas nytt i en behagligt ljusblå lyster.

Man vill inte förknippas med högtflygande planer utan med arbete och hushållning, regeringsduglighet och stabilitet. Man vill ha valfrihet i välfärdsstaten men har inget emot att denna kostar pengar. ”Jag tycker nu att skattetrycket är nere på nivåer där jag tycker att det ska vara”, säger Fredrik Reinfeldt till
DN (10/9).

Att Moderaterna har lagt ut den arbets- och ansvarskurs som i hög grad definierar regeringen, att Reinfeldt och Borg är moderater, och att partiet har chans att gå upp i samma viktklass som Socialdemokraterna, kommer att väga tungt för många väljare. Men borgerligheten kan inte bara vara tyngd och stadga, den måste också ha laddning och driv och våga säga sådant som flyttar fram positionerna. Om Centern, Folkpartiet och Kristdemokraterna blir för små, blir Alliansen för dämpad och grå.

Jobbmanifestet är gemensamt, men väljarna röstar fortfarande på parti – det finns ingen valsedel som heter ”Alliansen” – och profilen hos en regering beror på hur de interna styrkeförhållandena ser ut. Röster på C, FP och KD har det gemensamt att de ger Alliansen en mer idé- och värderingspräglad profil, men de tre partiernas egna manifest skiljer sig åt vad gäller tyngdpunkt.

Centerpartiet kämpar för företagsamheten. Minst hälften av partiets prioriterade frågor går ut på att förbättra förutsättningarna för företagsamhet och entreprenörskap. Det handlar mycket om att minska skattebördan på arbetsintensiva verksamheter genom, till exempel, minskad tjänstemoms, sänkta arbetsgivaravgifter och skatteavdrag för IT-tjänster i hemmet. Man väjer inte för kontroversiella förslag om att modernisera arbetsmarknaden utan föreslår såväl att Las inte ska gälla företag med färre än tio anställda som att arbetsförmedlingen ska utsättas för konkurrens.

I en passage gör C något man ser alltför sällan och lyfter fram äganderättens betydelse: ”Fritt, spritt och personligt ägande är företagsamhetens livsnerv.”

Folkpartiet tar strid för staten. Det kan tyckas märkligt att just liberaler axlar denna roll, men ett fritt samhälle behöver en stark men begränsad statsmakt, som gör vad ingen annan naturligen gör. Att värna kärnstaten ger dåliga chanser till röstfiske, alltså har den länge varit försummad, men nu kommer FP med förslag som ska stärka det offentligas mest grundläggande ansvar: försvaret, rättsväsendet, omsorgen om dem som är så svaga att de saknar egen röst, kulturarvet.

Kristdemokraterna har civilsamhället i fokus. KD vill vara politikens gränspoliser, som rider spärr mot klåfingrighet, och man konstaterar också glatt att det är ”nästan gratis för politiken att sluta lägga sig i”. Familjernas frihet ska skyddas och stärkas genom en smidigare och icke-kvoterad föräldraförsäkring, och man har en rad förslag till hur villkoren för ideella organisationer kan förbättras. Den avdragsrätt som finns i
Jobbmanifestet är en av KD:s hjärtefrågor. Liksom Centern betonar man det personliga ägandets betydelse men man gör det med tryggheten snarare än företagandet som främsta ledstjärna: ”Eget sparande är också välfärd.”

Företagsamhet, kärnstat, civilsamhälle. Det är bara att välja vilken del av frihetsbudskapet som man vill ge sitt särskilda stöd. Det behövs mer av alla tre.

PJ Anders Linder är politisk chefredaktör i SvD.
pj.anders.linder@svd.se

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X