Krönika

Stina Cederholm:Det bästa är att jag slipper välja

Stina Cederholm

Eko eller inte eko. Frågan har varit uppe på tapeten det senaste året. SvD:s Stina Cederholm har brottats med sitt samvete och fattat ett beslut.

Under strecket
Publicerad
Annons

Gällande matlagning, råvaror och olika kostinriktningar har jag två deviser som jag alltid lutat mig mot. Den ena lyder: Man kommer långt genom att välja svenska råvaror och att laga mat från grunden. Den andra: Sanningen finns ofta någonstans mittemellan.

Dessa har räddat mig i diverse högröstade diskussioner om olika dieters fantastiska fördelar, liksom från de mest hysteriska påfunden bland samtidens många matnördar. Jag har nämligen alltid haft svårt för dogmer och fanatism, vad det än gäller.

Men på senare år har frågan gnagt. Borde jag inte handla mer ekologiskt? För att stilla sinnesfriden började jag punkthandla sådant som var tydligt. Kaffe. Bananer. Mjölk. Ibland morötter och potatis. Och linser och bönor – främst för att flera av de smidiga tetrorna görs av ekoföretag.

Men så fann jag mig själv vid grönsaksdisken – eller köttdisken – där jag omedelbart började jämföra. Dagtinga med mig själv när prisskillnaden per kilo var så tydlig. Med devisen ”så svenskt som möjligt” i bakfickan föll valet ofta på det ickeekologiska. Det kunde räcka med att ekogrönkålen låg lite längre in i butiken för att jag skulle ta den tio kronor billigare som fanns rakt framför näsan.

Annons
Annons

Inte sällan blev det krock mellan viljan att handla eko och svenskt. För vad väljer man: svenska vanliga äpplen eller ekologiska från Argentina?

Jag kunde också störa mig på hängivenheten hos dem som mest högröstat förespråkade eko. Hos mig fick det nästan motsatt effekt. Vissa var gedigna och trovärdiga och levde som de lärde, andra pratade om vikten av hållbarhet och eko – för att, likt mig, landa med enbart ekobananer i korgen när det kom till kritan.

Att läsa om forskning i ämnet gjorde mig inte klokare. Ena stunden var det rön om ekomjölkens näringsfördelar eller grönsakernas dito. Nästa stund framhöll motståndarna att nyttan med eko är överdriven och att ekoodling kommer att leda till svält då det krävs mer odlingsareal för samma mängd mat.

Där stod jag som åsnan mellan hötapparna och undrade: Vem ska man tro på?

Kanske var det just andras, och min egen, dubbelhet som jag tröttnade på.

Som ofta fann jag svaret – hos mig själv.

Nu är jag nybliven prenumerant på av en av de tjänster där man kan få ekologiska frukter och grönsaker levererade till dörren. Fördelarna är tydliga. Man slipper gå till affären och man behöver inte bära. Men det allra bästa: Man slipper att välja. Avlastad är vad jag känner mig, från alla val och beslut.

Sista ordet lär inte vara sagt i huruvida ekologisk odling är det bästa. Självklart måste vi ta hänsyn till vad som sker i världen om allt mer åkerareal går åt och vad det kan medföra. Men matematiken går att vrida och vända på i det oändliga. Jag tror nämligen att de som aktivt väljer ekologiskt också är intresserade av att öka andelen grönsaker i sin kost och kan tänka sig att dra ner på kött. Är det något som utmålats som boven för vad vi gör av vår jords resurser så är det uppfödning av djur.

Diskussionen fortsätter. Förmodligen finns sanningen någonstans mitt emellan. Själv fortsätter jag laga mat från grunden och väljer svenska råvaror. Nu med ekologisk stämpel.

Stina Cederholm är featurechef i SvD.

Annons
Annons
Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons