X
Annons
X
Recension

Själarnas ö ”Det är såhär en riktig roman ser ut”

Utifrån autentiska livsöden och journaler från ett mentalsjukhus för kvinnor spinner Johanna Holmström en fiktion om Själö. Den varsamt pålitliga balansgången mellan ljus och mörker gör "Själarnas ö" till en i alla avseenden rik roman, skriver Therese Eriksson.

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström (född 1981) är bosatt i Helsingfors. Hon debuterade år 2003 med novellsamlingen ”Inlåst och andra noveller”, och belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris 2009 för ”Camera obscura”. Foto: Niklas Sandstrom

När Kristina på våren 1899 vaknar upp ur sitt utdragna psykotiska tillstånd har hon redan varit på Själö länge. Fem år. Ännu längre tid har gått sedan hon gjorde det fruktansvärda – dränkte sina två barn i Aura å, Åbo. Påminnelsen om vad hon gjort är outhärdlig, liksom insikten om framtiden: från Själö kommer man inte tillbaka. Och Kristina blir kvar, fram till sin död nästan fyrtio år senare.

Vad finns det för frihet i den kringskurna friheten? Vad finns det för lycka i instängdhet, isolering och total avsaknad av möjlighet att ta sig någonstans? Det är frågor som kan tyckas stötande, men de viskar likväl mellan raderna i Johanna Holmströms roman "Själarnas ö". För Kristina Andersson, den unga barnamörderskan, är frihet och lycka möjligen en icke-fråga för resten av hennes liv, men för flera av de andra gestalterna i Holmströms roman är vistelsen på hospitalet på Själö en tveeggad historia; fängelset som också blir en fristad.

Den finlandssvenska författaren Johanna Holmström (född 1981) är bosatt i Helsingfors. Hon debuterade år 2003 med novellsamlingen ”Inlåst och andra noveller”, och belönades med Svenska Dagbladets litteraturpris 2009 för ”Camera obscura”.

Foto: Niklas Sandstrom Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X