Annons
Recension

Ida. En roman.Det är resan med Stein som är mödan värd

Under strecket
Publicerad

Alldeles vanligt, alldeles bekant. Aningen främmande, aningen oroande. Så kan man beskriva det landskap där Gertrude Steins texter utspelar sig. Få författare har med sådan envetenhet naglat sig fast vid vardagens motiv och ord. Få författare har med en relativt begränsad vokabulär skapat sådan intensitet, sådana sällsamma vibrationer i språkets ytskikt.
För det är på ytan Steins texter rör sig. Allt är synligt, inget är dolt. Likväl har Stein ofta förpassats till de otillgängligas skara. Men hennes språkrealistiska texter står faktiskt öppna för var och en. Och paradoxalt nog hänger en del av den oro och spänning de kan alstra samman med denna öppenhet. De kommer med nödvändighet att framstå som en utmaning för en kultur av läsare där mening och betydelse är något som måste grävas fram ur djupet.
I slutet av 1930-talet skrev Stein en kort roman, som kanske hör till hennes luftigaste och lättaste (i positiv mening). Typiskt nog var det en text som förorsakade henne tre års arbete och ovanligt mycken möda. Ida. En roman heter den, och den har just utkommit på svenska i fin översättning av Johanna Mo.

Även om Steins texter alltså i viss mening är öppna, får man inte glömma att de undantagslöst omkullkastar de etablerade reglerna för skrivandet av pjäser, romaner och dikter. ”Ida” inleds på ett sätt som är nog så välbekant och behagligt (för att använda ett steinskt adjektiv): Ida föds. Därefter försvinner föräldrarna, och hon flyttar in hos en faster. Hon tycker om att sjunga och byta plats, får vi veta på romanens andra sida. Men sakteliga blir saker osäkra och tvetydiga.
Ida finns där förstås. Hon är igenkännlig som sig själv, men hon är också undflyende och motsägelsefull. Hon är en skönhetsdrottning som vinner tävlingar och hon gifter sig (flera gånger). Hon rör sig, berättelsen rör sig, över nästan hela den amerikanska kontinenten: Washington, Wyoming, Virginia, Ohio, Oklahoma, och så vidare.
Men samtidigt är resan svår att få grepp om. Stein bekymrar sig föga om att tydliggöra hur allt hänger samman. Vilket resulterar i en oväntat drömlik text.

Annons
Annons
Annons