”Det är ovanligt att möta en sådan blick”

I går begravdes påven Johannes Paulus II i Rom, i direktsändning över hela världen. Men Anders Arborelius, biskop i Stockholms katolska stift, var inte med. Enligt traditionen stannar biskoparna i sina stift och håller själavårdsmässor för påven.

Under strecket
Publicerad
Nästa påve kan mycket väl komma från tredje världen, tror svenske biskopen Anders Arborelius.

Nästa påve kan mycket väl komma från tredje världen, tror svenske biskopen Anders Arborelius.

Annons

I Stockholm har redan två sådana mässor hållits i katolska domkyrkan tidigare i veckan. Biskop Anders är förbluffad över det stora intresset för påven även bland den svenska allmänheten och att till och med Göran Persson åkte till Rom.
Kondoleansböckerna i katolska domkyrkan bakom Medborgarplatsen är fullskrivna. Mängder av kondoleanser strömmar också in till
biskopen via mejl och vanliga brev. De kommer från personer i alla trosinriktningar, även från asatroende. Många skriver att de upptäckt påvens storhet nu i samband med hans död.

Varför är intresset kring påvens död så stort?
– Egentligen är det naturligt med en gammal man, som går hem till sin herre. Det stora är att han inte har dolt sitt handikapp. I vissa medier har man nästan förlöjligat det här. De har inte förstått att det är stort att man vågar visa upp sig i sin förödmjukelse som gammal och svag. Det är det som folk nu börjar reflektera över.
Biskop Anders tror att påven medvetet ville visa upp sig i sin skröplighet för att därmed trycka på en öm tå i den västerländska kulturen – att sjuka skuffas undan och att man skäms för sina gamla.
– Det är låg status att sköta gamla och betydligt högre status att sköta en maskin, påpekar han med sin mjuka skånska från Lund, där han växte upp i ett hem som inte var särskilt religiöst.
– Jag gick nästan aldrig i kyrkan, men jag läste aftonbön.
Under barndomen blev han bekant med några Birgittasystrar och drogs via dem till katolicismen. Som 20-åring konverterade han och fick senare kallelsen att bli munk i karmeliterorden. Han stannade i klostret i Tågarp i 27 år, tills han 1998 blev den förste svenske biskopen för katolska kyrkan i Sverige.
Han har träffat påven vid flera tillfällen och det är framför allt blicken han minns.
– Han ser rakt in i människor. Det är ovanligt att möta en sådan blick, som ser oss sådana som vi är, säger han och talar fortfarande om påven i presens.
Efter Johannes Paulus långa tid i påvestolen, har han svårt att tänka sig en ny påve. Han delar Johannes Paulus stränga moralsyn, ”den hör till vår tro” och han tror inte det blir någon skillnad med den nye påven, han som blir aposteln Petrus efterträdare.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons