Krönika

Karoline Eriksson:Det är outsidern som jag satsar på

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

För ett par veckor sedan avtäckte Bruce Willis en enorm muralmålning på en vägg i Fox Plaza i Los Angeles. Den föreställer honom själv som New York-snuten John McClane, krypande på golvet med en cigarettändare i handen. Filmbolaget Twentieth Century Fox ville fira 25-årsjubileet av den första ”Die hard”-filmen, som bilden är hämtad från, och marknadsföra den femte delen i det som vuxit till en seglivad franchise (se recension sidan 11).

Jag har aldrig träffat någon som älskar ”Die hard” av John McTiernan från 1988 så mycket som jag själv. Men muraljippot känns ändå deppigt. Dels handlar den hopplösa ”A good day to die hard” så uppenbart om att mjölka pengar ur ett känt koncept. Man kan också fråga sig vilka mekanismer som har gjort ”Die hard”, och uppföljarna, så omåttligt populära.

Annons
Annons
Annons