Annons

Alva Dahl:Det är omänskligt att isolera en människa

Frihetsberövad.
Frihetsberövad. Foto: TT

Att befinna sig på avstånd från andra människor har blivit årets viktigaste uppgift. Men vad händer med en människa som isoleras helt under en längre tid? Den frågan behandlas grundligt i en norsk antologi om isoleringen på skandinaviska häkten och anstalter.

Under strecket
Publicerad

Under de senaste månaderna har begrepp som isolering och karantän seglat upp på tidningarnas förstasidor. Runt om i världen har vi som är vana vid att röra oss fritt uppmanats eller beordrats att hålla avstånd från varandra, stanna hemma och avstå från att mötas. Kanske kan denna erfarenhet göra det något lättare att sätta sig in i de frihetsberövades belägenhet?

I maj utkom lämpligt nog boken ”Jag ritar en dörr på väggen med fingret”, den svenskkinesiske författaren och förläggaren Gui Minhais dikter från fångenskapen i Kina. Det bisarra frihetsberövande som dikterna är sprungna ur inleddes med att Gui Minhai kidnappades utanför sin thailändska semesterlägenhet i oktober 2015; skälet var av allt att döma hans regimkritiska verksamhet som författare, förläggare och bokhandlare i Hongkong. Först i år kom domen: 10 års fängelse för att ”olagligen ha försett främmande makt med underrättelser”. Men hur häpnadsväckande Gui Minhais öde än är lyckas hans dikter leda in läsaren i cellen, in i den förtvivlade isoleringen och det förvrängda medvetande den skapar. Detaljerna ur poetens omgivning, minnen och fantasier är hyperspecifika, men gestaltar också isoleringen som fenomen – vad det gör med en människa att så radikalt fråntas andras sällskap.

Annons
Annons
Annons