Recension

Enkelt förflutetDet är nu Sverige behöver Chraibi

Under strecket
Publicerad
Annons

När jag läser Driss Chraibis Enkelt förflutet dröjer det många sidor innan jag förstår att den ”Herren” som omtalas som en alltigenom mäktig auktoritet inte är en gud, inte heller en mullah eller en imam, utan en far. Driss fader, Herren, tuktar sina barn och sin fru till underkastelse. Nittonårige Driss har utvalts bland syskonen till att få en fransk utbildning. Han ska lära känna fienden, kolonialmakten och så småningom kunna vara med att skapa det nya Marocko. Men utbildningen ger honom referensramar som skiljer sig från Herrens och ett kritiskt sinne som får honom att tänka saker som ”revolten är min religion”. Då menar han inte revolten mot imperialismen, utan mot fadern och hans religion.

Om den här boken hade översatts till svenska i samma veva som den kom ut i Frankrike, 1954, hade den förmodligen blivit nonchalerad. Detta trots att huvudtemat är fadersuppror och
individuation, och att det skildras med ett språk som varierar mellan suggestivt och känsligt och burleskt och polemiskt. Den unge mannen som känner ångest inför sitt ursprung och som med hjälp av (västerländsk) bildning och en filosofisk ådra bearbetar det som varit, är annars ett säkert kort om man vill skriva en klassiker.
Om den i stället för islam i fyrtiotalets Marocko hade skildrat konservativt kristen religiositet i exempelvis USA eller Sverige skulle den ha blivit översatt och prisad för länge sen. Men det är inte förrän nu som Sverige behöver Driss Chraibis ”Enkelt förflutet”. Det är fullt begripligt och lovvärt att Bokförlaget Tranan tar steget nu, drygt femtio år efter att den kom ut i Frankrike. Det är först nu, när islam är en del av Sverige, som Chraibi behövs. Romanens ämne har aldrig varit mer brännande. Det först nu som Driss Chraibi kan tala till en bredare svensk publik, och bland läsarna finns garanterat både sådana som kommer att ta anstöt över berättarjagets hat mot religionen och
sådana som med hjälp av boken kommer att bygga på sina fördomar mot islam. Förhoppningsvis kommer några att läsa boken bredvid Pär Lagerkvists ”Gäst hos verkligheten” och Kerstin Thorvalls ”När man skjuter arbetare” och se till de existentiella frågorna bortom etiketten på utsidan av den kritiserade religionen.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons