Annons
Kommentar

Maria Jelmini:Det är nog inte skolan som får unga att må dåligt

Tankarna avbryts ständigt av Snapchat, de lyfter inte blicken från Instagram under promenaden från bussen. Hur mobilanvändandet påverkar hjärnan och ungas psykiska hälsa går inte att bortse från – eller vänta med att granska.

Under strecket
Publicerad

Arkivbild. Elever samlas runt en skärm.

Foto: Seth Wenig/AP Bild 1 av 1

Arkivbild. Elever samlas runt en skärm.

Foto: Seth Wenig/AP Bild 1 av 1
Arkivbild. Elever samlas runt en skärm.
Arkivbild. Elever samlas runt en skärm. Foto: Seth Wenig/AP

Skolan är huvudorsaken till att unga mår sämre, konstaterar Folkhälsomyndigheten i en ny rapport. Både skolstress och svaga prestationer i skolan har en koppling till att unga mår dåligt, är en av slutsatserna. Det är viktigt och måste tas på allvar.

Men åt den sannolikt största förändringen i ungas liv det senaste decenniet, mobilanvändandet, ägnas bara några enstaka stycken i rapporten. Explosionen av sociala appar som kräver konstant och ständig närvaro, nämns knappt.

Folkhälsomyndigheten konstaterar att det finns för lite forskning för att dra slutsatser kring det digitala användandet och skriver att ”framtida forskning får visa om spridningen av hemdatorer, surfplattor och smarta mobiler (...) bidragit till ökningen av symtom på psykisk ohälsa”.

Annons
Annons

Ett skäl är förstås att hälsodatan i rapporten sträcker sig fram till 2014, en tid då utvecklingen bara börjat.

Själv tvingar jag mig till timmar och dagar utan telefonen. Jag klarar det.

Ändå är det kanske just här nyckeln till den ökade psykiska ohälsan, till stressen och till sämre studieresultat, finns.

Jag ska inte försöka dra några generella slutsatser från erfarenheterna av unga i min närhet, från vänner som sliter sitt hår över Snapchat och Instagram som har deras barn i ett järngrepp med ständiga pushnotiser, med jobbiga bilder som delas där de inte borde.

Inte heller av berättelser som den från kollegan vars son krävde att föräldrarna skulle sköta hans chattar i appen Snapchat så att han inte skulle ”missa dagar” med vännerna, för att han skulle gå med på att åka på ett mobilfritt läger. Snapchat är nämligen så finurligt att användaren får poäng och premier när hen har dagliga konversationer utan avbrott med bekanta. Ju fler dagar i sträck, desto fler premier.

Eller från det faktum att många föräldrars försök, också mina, till begränsning och förbud, leder till krigsliknande konflikter och upplevs som total isolering och en avgrundsdjup integritetskränkning, hundra gånger värre än det gamla ”you are grounded”.

Men iakttagelserna i kombination med en blick på statistiken tror jag säger oss något.

Den högintressanta rapporten Svenskarna och internet från Internetstiftelsen visar att 99 procent av alla flickor mellan 12 och 15 använder Snapchat – 95 procent dagligen (2017). 97 procent i samma grupp använder Instagram, 89 procent dagligen. 95 procent av mellanstadiebarnen har mobiler.

Annons
Annons

”Det kan finnas såväl positiva som negativa hälsoeffekter av att ägna sig åt internetbaserade aktiviteter” skriver Folkhälsomyndigheten och hänvisar till otillräcklig forskning. Mobiler, paddor och datorer klumpas ihop. Men det handlar inte längre om en dator som slås på vid vissa tillfällen eller en mobil som kan ge intressanta nyheter, podcasts eller en stunds förströelse.

Det handlar om sociala appar som kräver ständig närvaro, om oceaner av tid som försvinner, om ständiga avbrott.

Det stämmer att teknikutvecklingen är så skenande snabb att forskningen ligger rejält efter. Överläkaren och psykiatrikern Anders Hansen, som skrivit boken Hjärnstark, hänvisar dock till en amerikansk studie där ungas levnadsvanor studerats sedan 90-talet. Den tydliga slutsatsen var att ju mer tid de tillbringade framför sina mobiler, desto mer ökade problem med depression, känslan av ensamhet, sömnsvårigheter. En annan studie visar hur studenters koncentration påverkas av mobilens närvaro – även när den ligger i fickan.

Justin Rosenstein, mannen bakom Facebooks gilla-knapp, jämförde i höstas Snapchat med heroin och meddelade att han tog bort både Facebook och Snapchat från sin mobil.

Min kollega, vetenskapsjournalisten Henrik Ennart, brukar prata om pauserna i livet. Att det är då, när hjärnan får vila och bearbeta informationen, de kloka idéerna kommer. Under promenaden efter lunchen, cykelturen från jobbet.

Själv tvingar jag mig till timmar och dagar utan telefonen. Jag klarar det, precis som att jag klarar att inte äta upp godiset i skålen eller tömma rödvinsboxen. Mitt konsekvenstänkande säger mig att det skadar mig på sikt. Jag ser till att min hjärna får sina pauser.

Men några kloka idéer runt hur vi får våra barn att radera sina appar eller stänga av sina telefoner, det har jag dessvärre inte fått.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons