”Det är nåt riktigt knas med vårt samhälle”

”Jag kan fortfarande drabbas av ångest. Jag är ju fortfarande samma person, jag har fortfarande den där skörheten i mig. Skillnaden nu är att jag kommer ur det snabbare.”
”Jag kan fortfarande drabbas av ångest. Jag är ju fortfarande samma person, jag har fortfarande den där skörheten i mig. Skillnaden nu är att jag kommer ur det snabbare.” Foto: Staffan Löwstedt

När filmaren Ahang Bashi frontalkrockade med ångesten bestämde hon sig för att dokumentera sina erfarenheter. På vägen fann hon sitt inre, ledsna flyktingbarn och en historia som hennes familj inte velat konfrontera. På fredag går dokumentären ”Skörheten” upp på bio.

Under strecket
Publicerad
Ur filmen Skörheten.

Ur filmen Skörheten.

Foto: Folkets Bio
Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Folkets Bio
Foto: Folkets Bio
Annons

Sist jag såg Ahang Bashis kökssoffa låg hon utslagen i den, förlamad av ångest. Hennes mamma stod vid diskbänken med ryggen till. Pratade i telefon med dämpad röst, om hur svårt det var att se sin dotter i det tillståndet.

Scenen är en del av dokumentärfilmen ”Skörheten”, en ljus, mörk, rak och forskande dokumentär om hur Ahang Bashi knockas av ångest, reser sig igen och söker förklaringar till att hon mår så dåligt, fast hon har det så himla bra.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons