Annons
X
Annons
X

Maria Ludvigsson: Det är inte synd om glesbygden

Om centerpartister på den ständiga frågan
Varför talar ni inte om glesbygden? svarade att det är alldeles för komplicerat, hade de gett ett ärligt svar.

Den som tar frågan på allvar ser den inte som ännu ett omfördelningsprojekt, utan försöker även beskriva varför det ser ut som det gör.

Först därefter är det möjligt att förstå vad som krävs för att uttrycket
Hela Sverige ska leva ska få en rimlig innebörd.

Annons
X

När Dan Jönsson och Po Tidholm i sina böcker
Ingenmansland (Leopard 2012) och
Norrland. Essäer och reportage (Teg publishing 2012) frossar i landsbygdstristess är det inte svårt att känna igen sig. Det är trist på sina håll, och det är ont om företagsamhet, entusiasm och hopp. Ledan syns i kommunala utsmyckningar och tomma lokaler. Författarna fördömer de hårda marknadskrafterna som tvingat levande och vackra bygder att släcka lyset och tro sig om intet.

När MP i tisdags antydde att det är färre statliga jobb som tagit kål på de ensligt belägna platserna, gjorde det en ”Jönsson”. Lite mera stat, lite mer direktiv från Stockholm så blommar landet igen.

Men det är inte omplacerade statliga jobb som är problemet. Och det är heller inte marknadskrafterna som utraderat stora delar av småsamhällena. Tvärtom var det från 1950-talet och framåt en högst målmedveten lönepolitik som blev det småskaligas dödstöt.

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Rehn-Meidner-modellen gick ut på att tvinga fram ett slags strukturomvandling med ökad produktivitet som mål.

    Med krav på lika höga löner som i orter med rask tillväxt och större marknader dukade småföretagen på mindre orter under. Det fanns inte en chans för dem att hålla liv i sin rörelse eller i ortens utveckling med lönekrav på dessa nivåer.

    Och allt detta var precis som Rehn och Meidner tänkte sig det. De mindre och lågproduktiva skulle slås ut. Idag vilar resterna av deras hårdföra lönepolitik tung över lands- och glesbygd, allt medan partierna då och då fiskar röster med mer eller mindre sentimentala utspel om hur hela Sverige ska leva.

    Klockan kan inte vridas tillbaka men mot bakgrund av detta är det gamla bondeförbundets nutida arbetsmarknadspolitiska förslag befriande. Bättre villkor såväl för företagande som vid anställningar är att föredra framför centralstyrda utjämningsplaner.

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X