Annons
Krönika

Erica Treijs: ”Det är inte lätt att vara osäker på sin sak”

Publicerad

Drömmen om ett aktivt, solidariskt fittstim som kämpar för kvinnors rättigheter på bred front har kommit av sig. Eller det är i alla fall så hon uttrycker det – Belinda Olsson i sitt nya tv-program ”Fittstim – min kamp”. Hon glider runt med barbröstade ­Femen-aktivister, träffar feministikoner som Gudrun Schyman och Ebba Witt-Brattström och försöker förstå queer-fäblessen för bebisar utan sociala könskonstruktioner och som bör ­tituleras hen.

Programmet verkar inte ha för avsikt att dissekera arbetsmarknadspolitik och ofrivilliga deltider, hylla jourrörelser eller visa statistik över våldtagna kvinnor. Och feminismen i sig verkar ha tagit en annan vändning sedan slutet av 1990-talet, då Belinda Olsson och Linda Skugge med flera ungarga kvinnor skrev boken ”Fittstim”. Den västerländska egoeran har slagit rot också bland jämställdhets­ivrare. ”What’s in it for me?” är förvisso en klyscha, men som numera kräver svar även av kvinnor som skriver budskap på sina nakna kroppar eller vässar argument för att delta i en offentlig debatt. Insatsen är högre, rektionerna snabbare, arenan större. Dessutom med en ständigt närvarande sociala medier-kör som omedelbart hyllar eller dissar.

Annons
Annons
Annons
Annons