Annons
X
Annons
X
Litteratur
Recension

Against everything. Essays Det är ilskan som till sist räddar boken

Kvinnan som födde åttlingar för att få bidrag och folk som är kända för att packa upp produkter på Youtube. Mark Greif skriver om rykande samtida fenomen. Håkan Lindgren uppskattar hans välkammade essäer men önskar att de tog ytterligare några kliv bort från konsensus.

Mark Greif (född 1975) är författare, kulturkritiker och lärare.
Mark Greif (född 1975) är författare, kulturkritiker och lärare. Foto: Verso förlag
Bokhösten 2016

Against everything. Essays

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Pantheon

320 s.

Against everything – naturligtvis! Vad kunde vara en bättre titel på en essäsamling? Att vara kritiker är inte lika med att vara fientlig och negativ, det grekiska ordet har ursprungligen att göra med omdöme och värdering. Men en kulturkritiker som Mark Greif bör förstås vara emot sin samtid; för att saker ska bli synliga för det kritiska omdömet krävs en viss distans, och för att få den rätta distansen måste man vägra vara en del av de andras samförstånd kring vad som är självklart.

Mark Greif är en av grundarna och redaktörerna för ”n+1”, som sedan starten 2004 har utvecklats till en av USA:s intressantaste kulturtidskrifter. Jag gillar de träffande metaforer som dyker upp i hans texter. Man måste svika alla andra om man vill vinna, förklarar deltagarna i en dokusåpa, ”med resignationen hos en björn som fångats i en björnsax och gnager av sitt ben.”

Metaforerna antyder att det finns ett vildare och exaktare tänkande bakom Greifs långa och välkammade texter. Rätt snart blir jag kluven till hans essäer på samma sätt som jag alltid blir kluven när jag plockar upp ännu ett läckert, lovande nummer av ”n+1”. Texterna i tidskriften vibrerar på gränsen mellan välutbildade verbala heltäckningsmattor som börjar samla damm så fort de tryckts, och känslan att jag snart, alldeles snart, kommer att få läsa något som är så skamlöst smart att hela veckan är räddad.

Annons
X

”Älskling, är det något bra på Youtube ikväll” är en utmärkt öppningsmening för en text om en av världens mest söndertittade sajter. Det är en mening som etablerar tonen, lagom respektlös, och därmed också den kritiska distans som gör att man kan göra verkliga upptäckter. Det finns en hel genre av videor som kallas ”unboxing”: folk som köpt den senaste modellen av en digitalkamera eller någon annan efterlängtad produkt och filmar medan de öppnar förpackningen.

Greif är på väg att göra Youtube så bisarrt att sajten blir intressant på nytt, men når inte ända fram. Han skriver om neuroserna kring träning och mat, men det blir mest en uppräkning av självklarheter, en lagomkritik som inte når bortom vad andra redan skrivit.

När Roland Barthes i ”Mytologier” skriver två och en kvarts sida om släta plastbunkar blir det mer subversivt än femton sidor av Greif om polisväsendet. Vare sig man delar hans slutsatser eller inte inspirerar Barthes sina läsare att bryta samförståndet och iaktta välbekanta föremål på ett lika störande egensinnigt sätt. Greif stör inte det minsta, fast han riktar blicken mot kontroversiella ämnen som högteknologisk amerikansk krigföring och den komplicerade knut av sexualisering och pedofilskräck som kännetecknar massmedias syn på tonåringar.

I essän om rap tycker Greif att det är ”illavarslande, för att inte säga rasistiskt” att han inte kan rappa när Obama har blivit president. Det verkar ganska skuldmedvetet. Vart tog titelns against everything-attityd vägen? En kulturkritiker som verkligen tog ett par kliv bort från samförståndet skulle överlag höra mycket mer än Greif gör när han skriver om populärmusik.

Det är ilskan som till sist räddar boken. Nadya Suleman blev känd som Octomom när hon födde åttlingar. Hon plockades upp av massmedia som ett stycke kuriosa, men stämningen kring henne svängde tvärt när det kom fram att hon hade inseminerat sig för bidragspengar, dessutom hade hon sex tidigare barn som hon också fått bidrag för. Samtidigt, 2009, drabbas USA av ekonomisk kollaps, men de ansvariga för kraschen nämns inte vid namn i media. Det kravlösa miljardstödet till bankerna är mindre kontroversiellt än Sulemans bidragspengar.

”Aldrig under någon katastrof i mitt liv har ’den allmänna debatten’ framstått som fegare”, kommenterar Greif, som deltog i Occupy-rörelsens protester mot finansbranschen. I essän ”Octomom and the market in babies” är han så arg att han kokar ihop en mängd skilda saker – kändisadoptioner, aborthatande konservativa, medier och finanskrisen – till en levande helhet.

Annons
Annons
X

Mark Greif (född 1975) är författare, kulturkritiker och lärare.

Foto: Verso förlag Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X