X
Annons
X
Recension

Och ge oss skuggorna Det är andlöst, det är storslaget – det är Dramatenhistoria

Örjan Ramberg, Lena Endre och Tomas Hanzon i ”Och ge oss skuggorna” Foto: Roger Stenberg

Att vara människa är en lång räcka av att tillblivelser. Vi skapar ständigt oss själva, ofta efter strukturer vi repeterar och iscensätter. Urbilder och grundtrauman formar oss, trots att vi omformulerar eller försöker frånsäga oss dem. Vi har alla olika arv att förhålla oss till, på flera olika plan.

Lars Norén tog ett första steg mot dramatiken när han såg ”Lång dags färd mot natt”. Det var en pjäs som kom att forma och förlösa honom, också genom dess antika förebild ”Orestien”. Sedan dess har Norén, just som O´Neill, stått framför Knossospalatset och bankat på porten. Han återkommer till den dysfunktionella kärnfamiljen som han flyttat till skånska pensionat, Östermalmsvåningar och Balkan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X