Annons

Axel Andersson:Det ansvarsfulla svaret på kris och tomhet

Pjäsen ”I väntan på Godot” var Samuel Becketts svar på samhällets kreativa kris. Ian McKellen och Patrick Stewart i huvudrollerna på Theatre Royal Haymarket, London 2009.
Pjäsen ”I väntan på Godot” var Samuel Becketts svar på samhällets kreativa kris. Ian McKellen och Patrick Stewart i huvudrollerna på Theatre Royal Haymarket, London 2009. Foto: Geraint Lewis/TT

Vi lever i en värld där kriserna haglar över oss. Kanske finns det också en krisernas kris – en oförmåga att formulera en framtida mening bortom tomheten. Med hjälp av bland andra Bourgeois, Beckett och Winnicott söker litteraturvetaren Evelyne Grossman efter samtida svar på kris och passivitet.

Under strecket
Publicerad

Tomhet kan vara full av mening. I Bibeln kan vi läsa om Jesus tomma grav, som avslöjas för de trofasta kvinnorna som dröjt sig kvar. Gravens tomhet blir i kristendomen det ultimata, och svårgestaltade, tecknet på Jesus odödlighet och fullkomlighet. Enligt många av upplysningsfilosoferna kommer vi till världen som oskrivna blad, tomma på tecken. I födelseögonblicket är vi fyllda av oändlig potential. Vårt universum krymper med varje steg på livets väg. Ibland kan skriften på livets blad väga lätt i vågskålen jämfört med allt som förblev oskrivet. Risken är att vi med åren blir besatta av att mönstra impulserna vi inte följde och sukta efter avfarterna vi inte for. 

Den franska litteraturvetaren Evelyne Grossman påbörjade förmodligen sin nya bok ”La créativité de la crise” (Krisens kreativitet; Les Editions de Minuit) med arkets eller skärmens tomhet. Hon dröjde sig tematiskt kvar vid denna avsaknad samtidigt som tecken fyllde hennes sidor. Paradoxalt nog handlar hennes bok om när det oskrivna bladet envist blänger tillbaka och vägrar att bli fyllt.

Annons
Annons
Annons