Martin Aagård:Det äkta kan vara en genuin bluff

Den svarta artisten och före detta kåkfararen Leadbelly försågs med attribut och marknadsfördes som ursprunglig och opåverkad. En ny bok tar Leadbelly som exempel på hur ”det äkta” utgörs av konstruktioner, som rentav kan locka unga artister till självmord.

Under strecket
Publicerad
Annons

När Eminem släppte ”The Marshall Mathers LP” (2000) gick den brittiska tidningen The Guardians litteraturredaktör Giles Foden i taket. Eminem var ingenting mindre än en modern Robert Browning, menade han – en ironiker vars like inte skådats sedan drottning Victorias dagar. Den mordiska fursten i Brownings bloddrypande versmonolog ”My Last Duchess” var ett äldre syskon till Stan som i Eminems låt med samma namn berättar hur han mördar sin flickvän. Foden stannade inte där utan fortsatte jämföra Eminem med en grabbnäve stora diktare från de senaste två seklen: Pessoa, Whitman, Eliot, Kipling och Tennyson. Något hade onekligen hänt i huvudet på The Guardians redaktör. Han hade drabbats av någon form av insikt. Kanske, kanske handlade rap om konstnärlig gestaltning?

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons