Recension

Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på platsDestruktiv och ömsint Eli Levén

MARTYRIUM. Drömmar, kärlek och smärta fyller sidorna i Eli Levéns debutroman, utan minsta tillstymmelse till ironisk distans. Det är en annorlunda utvecklingsroman om en mans väg mot köns- och identitetsmetamorfos.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Annons

En ung man står bunden vid ett träd eller en pelare, genomborrad av pilar och med blicken riktad mot skyn. Många konstnärer har målat Sebastian, helgonet som dödades av den romerske kejsaren Diocletian runt år 288, efter att ha retat upp kejsaren med mirakel och omvändelser. Förutom att vara bågskyttarnas och idrottarnas skyddshelgon, liksom en beskyddare mot pesten, har Sebastian också blivit något av en gayikon. Oscar Wilde stod i beundrande trans framför Guido Renos ”San Sebastián” i Genua, och tog helgonets namn till sitt alias, Sebastian Melmoth, som han antog efter fängelsevistelsen. Ett annat exempel är Derek Jarmans film ”Sebastiane” från 1976, en homoerotisk tolkning av helgonets liv.

Myten om Sebastian är central i Eli Levéns roman ”Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats”, där huvudpersonen Sebastian genomgår sitt eget martyrium. Med den androgyna och späkta kroppen iförd kvinnokläder, ständigt öppen för att tas i besittning av främlingar, försöker Sebstian fylla det tomrum som någon dag, på riktigt, skall uppfyllas av det som saknas. Det saknade har ett namn, Ellie, och är Sebastians andra halva, både en del av honom och frustrerande oåtkomlig: ”Natten behåller något: Ellie. Natten lämnar något: Sebastian. Att vakna är ett misslyckande.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons