Recension

Det enda främmandeDesperation med kraft som drabbar

Under strecket
Publicerad
Annons

Ångestdiktning är en svår sak, i varje fall om den ska drabba läsaren och väcka igenkänning. Sylvia Plath kunde skriva sådan, även hennes make Ted Hughes. Det finns många andra, tyvärr kanske alltför många som aldrig kan förmå pinan att härdas till konst, men att jag kom att tänka på just detta poetiska par beror på att Johanna Ekström i sin nya diktsamling, Det enda främmande, visar en förtvivlad kraft och aggressivitet av ett slag som erinrar om både Plath och Hughes. Hon är stundtals desperat och uttrycker detta med drabbande kraft, hämningslöst och självuttömmande. Som Plath och Huhges. Utan omsvep men med drabbande uttryck och träffande metaforer.

Johanna Ekström kan skriva på gränsen till det uthärdliga, som Lars Norén när han ännu skrev lyrik eller som Ingegerd Kallenbäck på senare år. Här finns en högspänning som väcker undran och bävan. Hur ska det gå? Vi får hoppas att poesin utgör en explosivt pysande säkerhetsventil.

Annons
Annons
Annons