Annons

Barskrapade: ”Polisen tog tandborstar”

Desperata scener utspelar sig i Budapest. Runt 2 000 människor, hejdade på sin flykt, trängs fortfarande kring Keletistationen i den ungerska huvudstaden. SvD på plats möter människor som vittnar om sjukdomar, hårdför polis och en djup ovisshet. "Först fick vi lida i Syrien. Nu får vi lida i Europa", säger syriern Lawan Muhammed.

Publicerad
Tyska volontären Maria Shütte tröstar flyktingbarn med godis på Keletistationen i Budapest.
Tyska volontären Maria Shütte tröstar flyktingbarn med godis på Keletistationen i Budapest. Foto: Peter Kohalmi

Från Aleppo i norra Syrien, genom Grekland, Makedonien och Serbien – en dryg månad har det tagit för systrarna Fulia och Samia Muhammed med familjer att ta sig till Budapest i Ungern.

När SvD träffar dem på Keletistationen i Budapest har de just anlänt, upprivna över att Fulias make förts bort av ungersk polis.

Vi måste vidare. Min man försökte ge polisen pengar. Då tog de både honom och alla pengar vi har.

Annons

**Målet är Tyskland **eller möjligen Sverige. Här och nu ser de ingen framtid alls.

– Polisen tog alla våra pengar. De tog till och med tandborstar och cigaretter, säger Samias man, Lawan Muhammed.

Kvar har de två enklare tält och några kassar med kläder. Därtill har familjerna de dokument som krävs för att ta sig vidare norrut genom Europa, säger de och plockar upp en bunt papper översatta till ungerska.

När polisen meddelade att de trots det är tvungna att stanna i Ungern kunde de inte hålla desperationen tillbaka.

– Jag är sjuk och barnen har sår på händer och fötter efter kriget. De mår dåligt. Vi måste vidare. Min man försökte ge polisen pengar. Då tog de både honom och alla pengar vi har, säger Fulia Muhammed.

Lawan Muhammed lyfter på sin t-shirt och visar röda rivsår på magen.

– Det är den ungerska polisen som slagit mig, säger han.

”Ungerska polisen slog mig”, säger Lawan Muhammed och visar rivsår på magen. Foto: Peter Kohalmi

De ber om hjälp men vill inte ha vatten eller mat. Att tidningen skriver om dem är bra, tänker de, men helst vill de ha stöd från offentlig instans.

Att de skulle mötas av omkring 2 000 människor som ingenstans har att ta vägen, många liksom dem från Syrien, visste de inte innan de anlände till Keletistationen.

– Först fick vi lida i Syrien. Nu får vi lida i Europa, säger Lawan Muhammed.

Tågstationen i Budapest har hamnat i blickfånget för de internationella mediernas rapportering kring flyktingkrisen. På torsdagen kom också uppgifter om att ett tåg
på väg mot Österrike stoppades vid gränsen. Kaotiska scener ska ha utspelats när polis med våld försökte tvinga migranterna, som tidigare suttit fast i Budapest i två dygn, till ett närliggande flyktingläget, uppger TT.

I den ungerska huvudstaden är stationsbyggnaden fortfarande bevakad av polis och dit in tar sig flyktingarna inte. Precis utanför demonstrerar syriska män mot att de hålls kvar i landet, en bit bort trängs tält och sovsäckar på stenbeläggningen – här finns människor på snart sagt varje yta.

I hörnen luktar det av urin, överallt ligger skräp och matrester.

Enligt Babar Balosh, UNHCR:s talesperson i Budapest, finns tre toaletter och två duschar att dela på för flyktingarna.

**Bristande sanitet **och utebliven information – ovissheten – gör situationen desperat, menar han.

– Något måste hända. Det här är fullständigt ohållbart.

Mat och vatten får flyktingarna av volontärer, de flesta från Ungern men även från andra som rest långväga för att visa stöd.

Systrarna Muhammeds barn vid tält på stationen. Frivilliga kommer med saker till flyktingarna. Två britter bidrar med kartonger, kritor, saxar och tejp. Foto: Peter Kohalmi

Maria Shütte är tyska, men studerar sedan fem år tillbaka medicin i Budapest. Hon rör sig vant mellan människorna och söker aktivt upp alla barn som hon, så gott det går, tvättar med våtservetter.

Enligt henne sprids sedan några dagar diarré, hudsjukdomar och feber hos både barn och vuxna. Ett fall av tbc har konstaterats.

– Det betyder att det säkert finns fler, säger hon.

Maria Shütte tröstar barnen med godis. Och hon är inte den enda att uppmärksamma de yngres situation.

Bobby och Veronica, två britter som inte vill uppge sitt efternamn, bor sedan en tid i staden och har den senaste veckan tagit sig dagligen till tågstationen. Med sig har de kartonger, kritor, saxar och tejp.

Den här dagen tar det inte lång tid innan de små har byggt ett hus som de slåss om att krypa in i.

– Regeringen tar inget ansvar för de människor som är här. De är hungriga och trötta, vi vill göra vad vi kan för att bidra, säger de.

Att barnen är sysselsatta är viktigt eftersom det minskar både deras och föräldrarnas stress, resonerar de.

– Det bidrar till en schysst atmosfär. Behoven sträcker sig längre än till mat och vatten.

Annons
Annons
Annons

Tyska volontären Maria Shütte tröstar flyktingbarn med godis på Keletistationen i Budapest.

Foto: Peter Kohalmi Bild 1 av 3

”Ungerska polisen slog mig”, säger Lawan Muhammed och visar rivsår på magen.

Foto: Peter Kohalmi Bild 2 av 3

Systrarna Muhammeds barn vid tält på stationen. Frivilliga kommer med saker till flyktingarna. Två britter bidrar med kartonger, kritor, saxar och tejp.

Foto: Peter Kohalmi Bild 3 av 3
Annons
Annons
Annons
Annons