Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

Depeche Mode Depeche Mode på Globen

(uppdaterad)

STOCKHOLM | SÖNDAG 31 JANUARI 2010

Depeche Mode

Genre
Konsert

Globen.

Betyg: 3 av 6

Vid 80-talets början, då Depeche Mode fortfarande var ett band som skrev snärtig syntpop om industrier och sadomasochism, var det svårt att förutse att det var just denna Basildon-kvartett som trettio år senare skulle kuska runt som syntpublikens svar på Rolling Stones.

Den lätt gotiska bana som de svängde in på redan vid 1986 års Black celebration, och som cementerades på 90-talet, har lett fram till den pompösa stadiumsynt som idag går på ren rutin.

Den 47-åriga frontfiguren Dave Gahan verkar dock vara inne i en synnerligen sund period, nästan oförskämt fräsch skuttar han runt och piskar igång det gamla 80-talsspektaklet.

Annons
X

Det krävs dock lite uppvärmning av maskineriet numera och det är först på det fjärde spåret, Walking in my shoes, som stämningen börjar sätta sig. Vid sin sida har han Martin Gore i en silverdräkt och när de levererar en rockig version av A question of time uppfinner de inte bara den märkliga hybriden pub-synt, de fångar även in publiken i det okritiska Depeche-rus som ofta utmärker deras fans.

Efter en effektiv version av World in my eyes tappar dock konserten i styrka, en balladstund med Martin Gore vid mikrofonen inleder ett lätt sömnigt parti som avbryts tvärt när de första tonerna av Policy of truth får agera väckarklocka.

Kvällens starkaste parti är upptakten inför finalen som börjar med en episk Enjoy the silence som här tillåts sträcka ut sig och framstå som smått suggestiv, allsången till trots.

Hits som Never let me down again och Personal Jesus är förstås stora publikfriare, men det hade varit spännande att åtminstone få en liten glimt av det industriella Depeche Mode som en gång var.

De gamla Mute-singlarna kanske inte skulle komma till sin rätt i muskulösa arenaversioner, men när spår som I feel you nästan har en bluesig känsla är det lätt att kasta nostalgiska blickar tillbaka till den tid då ravinen som skiljde synt från rock var avgrundsdjup.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X