Annons

Johanna Lindbladh:Den unga ryska litteraturen blickar framåt

De unga ryska författarna har brutit med såväl Sovjetsamhället som med traditionstyngda föreställningar om författarskapet. De gestaltar frihetens problem i den nya ryska vardagen och upptäcker livet, kärleken och döden på nytt.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

I ”Förförda av döden” undersöker den vitryska journalisten och författaren Svetlana Aleksijevitj människan bakom statistikens brant ökade självmordskurva under åren 1992-93 i före detta Sovjetunionen. Varför inföll denna självmordstopp i direkt anslutning till Sovjetunionens sammanbrott i december 1991? Med utgångspunkt i ett hundratal intervjuer med anhöriga och självmordsöverlevare från denna period tecknar Aleksijevitj porträttet av en generation som var ”dödligt fjättrad vid sin tid.” Vad skulle de göra, denna generation som aldrig fick möjligheten att pröva sina vingar i frihet utan som ”satt fastklibbade i tiden liksom en fjäril i cement”?

Aleksijevitjs vackra metaforik fångar inte bara bilden av en epok som har berövat människor deras frihet. Fjärilens tunna vingar utspända mot den gråa cementen leder också associationerna till det skimmer av romantik och heroism som trots allt har lagts över det ryska livet i Sovjetsamhället, både av ryssarna själva och av deras utomstående betraktare. Jag tänker nu inte på den socialistiska realismens krav på hjältedåd i en skönmålad verklighet, utan på den betydelsefullhet som människan och hennes litteratur tillmättes tack vare den modiga kampen mot det stora Sovjetodjuret. Ordet var inte relativt, meningslöst, tomt, ännu ett citat bland tusentals andra. Ordet var en handling på liv och död. Ordet lästes och tolkades i största hemlighet, i ett fåtal maskinskrivna kopior på tunt, tunt papper som spreds i intima, litterära kretsar.

Annons
Annons
Annons