X
Annons
X
Recension

Jag. En fiktion Den svårfångade första person singularis

IDENTITETER Ingrid Elam punkterar flera manliga egon i sin genomgång av några tusen års jagberättelser i litteraturen. Kvinnojagen för däremot en legitim kamp som ytterst gäller rätten till sin egen erfarenhet.

Vi är många, vi blir bara fler och fler. Det solida jaget, det som tog en livstid att upptäcka och utbilda, ligger (för närvarande) på historiens sophög. I stället rör vi oss med en serie av- och påtagbara masker, identiteter som vi växlar mellan utan inbördes hierarki, utan att någon av dem räknas som extra sann. Personligheten, det hos oss själva vi kallar jag, är något som är situationsbundet och växlar med tiden, kanske rentav från dag till dag.

Ingrid Elam skildrar i "Jag. En fiktion" hur nära litteraturen genom seklerna följer varje samtids förväntningar på vad som döljer sig bakom det lilla ordet. Från att ha varit en garant för normen – läsarens like, en mätsticka att läsa av de skildrade dårskaperna mot som i "Don Quijote" – kommer det litterära jaget att utmana normen, och tvärtom bli en garant för individualitet, ett krav i vår äkthets- och personlighetsfixerade tid. Snart, menar Elam, är det bara detektivromaner som skrivs i tredje person.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X