Annons

Per Högselius:Den sovjetiska smutsen blev till guld

Miljörörelsen blev en kanal för självständighetssträvandena i de baltiska länderna, där oljeskifferindustrin och kraftverken symboliserade det sovjetiska förtrycket. Men efter friheten har dessa hatobjekt förvandlats till ompysslade kronjuveler.

Publicerad

Det finns många teorier om varför Sovjetunionen upplöstes 1991. En intressant men ofta försummad faktor i forskningen är att de dramatiska omvälvningarna i öst skedde parallellt med att den europeiska miljörörelsen – i såväl öst som väst – fick ett ditintills oanat genomslag. Miljörörelsens politiska förutsättningar var visserligen radikalt annorlunda i Sovjet, men om man till exempel tittar på de tre baltiska ländernas frigörelse står det klart att självständighetsrörelserna där faktiskt började just som miljörörelser.

I Litauen spelade miljöorganisationen Zemyna en nyckelroll i detta avseende. Den bildades i slutet av 1987 och hade ett mycket konkret syfte: att stoppa Moskvas planerade utbyggnad av kärnkraftverket Ignalina (vars reaktorer var av samma typ som i Tjernobyl). Zemyna pekade på att ett haveri i Ignalina mycket väl skulle kunna göra hela Litauen obeboeligt för överskådlig framtid och att detta förmodligen skulle innebära slutet för Litauen som nation. Kärnkraften blev därmed en naturlig fråga för det litauiska folket att samlas kring, och Ignalina blev för många litauer en inkörsport till en ny medvetenhet om den egna historien och det nationella kultur­arvet. När folkfronten Sajudis bildades 1988 kom många av dess förgrundsfigurer från Zemyna, vars verksamhet kom att inlemmas i den framväxande självständighetsrörelsen.

Annons
Annons
Annons