Människan är ett känsligt djurDen som inte berörs av Donners bok är en sten

Det borde vara olidligt irriterande. En ung privilegierad man skriver ner sina föga originella tankar om världens beskaffenhet. Men Therese Eriksson trivs i Rafael Donners debut, en essä om ensamhet, skam, bitterhet och manlighet.

Under strecket
Publicerad
Rafael Donner, född 1990, är utbildad medianom, ”Människan är ett känsligt djur” är hans debutbok. På bilden syns han med sin far, Jörn Donner.

Rafael Donner, född 1990, är utbildad medianom, ”Människan är ett känsligt djur” är hans debutbok. På bilden syns han med sin far, Jörn Donner.

Foto: Niklas Sandström
Annons

Jörn Donner ligger under kniven. Det är den 14 april 2016, han är 83 år gammal, och via en lång kateter ska hans hjärta förses med ny klaff. Det är en rutinoperation, men även det rutinmässiga har risker och Donner är gammal. På andra sidan en glasruta, i rummet intill, sitter hans son Rafael Donner med en tung kamera i famnen (på faderns begäran ska operationen dokumenteras) och en insikt om faderns svaghet i hjärtat. Det är också han, sonen, som håller i pennan i den självbiografiska essän ”Människan är ett känsligt djur”.

Är det orättvist att inleda en recension av Rafael Donners bok med en berättelse om hans far? Delvis, ja. Men, det är också i den änden Rafael Donner själv börjar; han inleder sin bok med sin far. Han, Jörn Donner – denna oborstade provokatör och intellektuella ikon på båda sidor om Östersjön – är den givna utgångspunkten; en plats att ta avstamp från. Att inte förhålla sig till sina föräldrar i det egna tillblivandet är en omöjlighet för många, men kanske än mer påtagligt för Rafael Donner: ”Jag lever i en tillvaro bredvid en kolossal bergvägg vars skugga lägger sig över allt jag äger och är, men som samtidigt när som helst riskerar att falla i bitar.”

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons