Genom människans historia ekar ett rop som förmodligen säger något om vår natur och som starkt präglar våra samhällen: "Det var inte mitt fel!" Man kan göra nedslag var som helst längs tidsaxeln och ständigt finna denna drift att förlägga skulden för olyckor, misstag, misslyckanden och missförhållanden på andra.
I det stora perspektivet är det ofta minoriteter eller marginaliserade grupper som utpekas som skyldiga till allt från naturkatastrofer till moraliskt förfall. Häxjakterna, Förintelsen, etniska rensningar – exemplen är förfärande många. Men också i den lilla världen är det oftast någon annan som bär skulden. Om karriären går i stå, om äktenskapet kapsejsar, barnen blir odrägliga, vännerna aldrig hörs av och resan blir ett fiasko – nog tycker vi att det till betydande del beror på någon eller några av de andra inblandade?