Samarbetet i EU hänger på flera sköra trådar. Den sköraste personifieras av Giuseppe Conte, Italiens premiärminister, som dagligen balanserar vid den politiska avgrunden. Hans bräckliga ställning i Italien ger honom en viktig roll i förhandlingarna i Bryssel.
Läget är paradoxalt. Giuseppe Conte måste räddas för att rädda Italien kvar i EU. Det är samtidigt nödvändigt för att rädda Angela Merkels historiska uppdrag att leda EU ur coronakrisen. Det får inte stupa på att Italien utlöser ett nytt psykodrama liknande brexit.
När Giuseppe Conte 2018 plötsligt trädde fram på den politiska arenan som premiärminister var han en okänd jurist från Apulien utan politisk erfarenhet. Han var en Signor Nessuno, som pekades ut av den populistiska missnöjesrörelsen ”Femstjärnerörelsen”, för att leda en helt osannolik koalition med separatisterna i det likaså populistiska och främlingsfientliga La Lega.