X
Annons
X
Recension

1968 Den röde hjälten påminner starkt om Jan Guillou

Året är 1968 och inom vänstern pågår sektstriderna för fullt. Kaj Schueler läser Jan Guillou och ser ett självporträtt av författaren – inte i storyn, men väl i huvudpersonens egenskaper och svartvita världsbild.

Jan Guillous ärende i ”1968” är att spegla en sällan belyst aspekt av det radikala uppsvinget: den mellan politik och juridik. Det är uppfriskande, skriver Kaj Schueler. Foto: Stefan Mattsson/IBL
Läs mer om Bokhösten 2017

När framtiden för oss efterkrigs-fyrtiotalister ter sig allt bräckligare vänder vi gärna blicken bakåt, mot 1960-talet. Där finns våra danande berättelser och de är en härlig blandning av minnen, nostalgi, uppgörelse, attack och motattack – från hasch och pop till demonstrationer och vänsterextremism. Nästa år är det 50 år sedan det mytologiserade året 1968. Gudbevars. Pennorna är redan vässade och nu utkommer flera böcker som knyter an till 60-talet – uppgörelsen med och frigörelsen från etablerade familje-, sociala och politiska bindningar.

För vi är rätt många som tagit oss från de ganska snabbt inställda upproren till etablerade (och inte minst skrivande) positioner i samhället. Jan Guillou får allt räknas dit och påpassligt utkommer nu "1968", sjunde delen i romanserien "Det stora århundradet".

Jan Guillous ärende i ”1968” är att spegla en sällan belyst aspekt av det radikala uppsvinget: den mellan politik och juridik. Det är uppfriskande, skriver Kaj Schueler.

Foto: Stefan Mattsson/IBL Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X