Annons
Recension

Flykten från Stalins lägerDen osannolika berättelsen om Gulagflykten som lyckades

Under strecket
Publicerad

”Frihet är det bästa ting / som sökas kan all världen omkring / för den som frihet kan väl bära”, heter det hos biskop Tomas. De sju som år 1941 rymde från tvångsarbetslägret 303 i Sibirien, nämligen jugoslaven Zaro, litauern Marcinowas, letten Kolemonas, amerikanen Mister Smith och de tre polackerna Paluchowicz, Makowski och Rawicz ville och kunde ”väl bära” friheten och räknade kallt med att betala ett mycket högt pris för den. Berättelsen om deras 4 500 kilometer långa marsch från trakten kring Jakutsk i norr till Indien i söder är inte bara en berättelse om omänskliga strapatser och övermänskligt mod, det är en sång till friheten. Den som människor så ofta och så obetänksamt byter ut mot politiska systems löften om en strålande framtid.
Löjtnanten i det polska kavalleriet, arkitekten, godsägarsonen och författaren till Flykten från Stalins läger, Slavomir Rawicz, var född i staden Pinsk i östra Polen och arresteras av NKVD i november 1939, anklagad för spioneri. Naturligtvis hade han ingen som talade för honom men allt som talade mot honom, klasstillhörigheten, en perfekt behärskning av ryska språket – hans mor var ryska – och deltagandet i Polens försvarskrig mot Tyskland.
Enligt Molotov-Ribbentrop-pakten hade Polen genom denna kampanj automatiskt blivit Sovjetunionens fiende. Förhållandet ändrades något till det bättre när Tyskland 1941, till Stalins uppriktiga bestörtning, anföll Ryssland, men då var redan Rawicz och hans olyckskamrater, polska soldater och officerare, väl undanstoppade i Gulag 303 med strafftider varierande från tio till 25 år. Att ryssarna behandlade polackerna lika illa som sina egna medborgare berodde på att de kände sig som hemma i Polens östra regioner som de annekterade när Röda armén föll landet i ryggen den 17 september 1939.

Den 13 april 1940 avgick ett deportationståg från den lilla staden Derazne i östra Polen med destination Suvorovskij Zerno-sovchoz, Irtysjskij Rejon, Pawlodarskaja Oblast i Kazakstan. I en av boskapsvagnarna trängdes tillsammans med andra förvisade min släkting Janina Wolska och hennes två barn, Jadwiga fyra år och Bronislaw sex månader gammal. Deras brott? Fel nationstillhörighet. Jag tillåter mig att nämna detta eftersom de färdades sex veckor i relativ komfort, det vill säga det fanns ett hål i vagnsgolvet som tjänstgjorde som avträde.

Annons
Annons
Annons