Annons

Göran Rosenberg:Den osäkra investeringen i dig själv

Modellen där staten garanterade medborgarnas trygghet har successivt förändrats. Den nya strategin kräver att individen satsar en stor del av livet på att stärka sitt ”humankapital” och bli konkurrenskraftig. Men räcker det för att samhället ska klara kollektiva utmaningar?

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

För 70 år sedan kunde ingen drömma om en välfärdsstat som den svenska. Om några årtionden kommer vi kanske att undra om vi bara har drömt. Trots fortsatt höga skattenivåer och omfattande kollektiva transfereringar och försäkringar växer klyftorna i samhället, ökar bristerna i vård, skola och omsorg, tilltar otryggheten och den sociala utslagningen (utanförskapet). Det verkar numera högst sannolikt att morgondagens generationer kommer att få en sämre välfärd än gårdagens, eller åtminstone leva i större ekonomisk och social osäkerhet.

Därmed lär det också bli allt tydligare vilket politiskt mirakel välfärdsstaten en gång var. Eller som lokaltidningen i min barndoms hemstad, Södertälje, skrev den 25 november 1950 i en kommentar till ett offentligt utredningsförslag om ”obligatorisk arbetarepensionering”: ”Om förslaget förverkligas, törs man utan tvekan säga, att Sverige kommer att framstå såsom en social mönsterstat. Vi får en omvårdnad av medborgarna från vaggan till graven av en omfattning, som arbetarrörelsens pionjärer säkerligen inte vågat drömma om.”

Annons
Annons
Annons