Annons

Dick Harrison:Den nye ministern ansågs vara okunnig och lättlurad

Miljöpartiets Amanda Lind  utsågs i veckan till ny kultur- och demokratiminister. Men Sverige har inte alltid haft ett kulturdepartement. Tage Erlander (S) var Sveriges ecklesiastikminister 1945–1946, med ansvar även för kulturfrågor.
Miljöpartiets Amanda Lind utsågs i veckan till ny kultur- och demokratiminister. Men Sverige har inte alltid haft ett kulturdepartement. Tage Erlander (S) var Sveriges ecklesiastikminister 1945–1946, med ansvar även för kulturfrågor. Foto: Anders Wiklund/TT

I veckan utsågs Amanda Lind (MP) till Sveriges nya kultur- och demokratiminister, med ansvar även för idrottsfrågor. Men vad ägnade sig en kulturminister åt förr? Och vilka tog hand om kulturfrågor innan det fanns ett särskilt kulturdepartement?

Under strecket
Publicerad

Om vi vänder blicken mot äldre historia hittar vi förvisso gott om kulturella projekt kring hov och riksdagar, men med få undantag var de inte beroende av statliga institutioner och departement, utan av mecenater – i synnerhet kungars goda vilja. Om denna försvann, till exempel vid ett tronskifte, kunde det lätt bli kris: slottsbyggen avstannade, Operan fick slå igen, och så vidare. Kulturpolitik såsom vi uppfattar den är ett modernt fenomen.

Kulturdepartementet är inget departement med anor. Det är en tämligen färsk konstruktion som sjösattes i december 1991. Dessförinnan hade kulturfrågorna sorterat under Utbildningsdepartementet. Faktum är att de båda departementen ånyo var förenade mellan 2005 och 2007. Idag ägnar sig en kulturminister åt allt möjligt som har med demokrati, mänskliga rättigheter, kamp mot diskriminering och kultur i vidast möjliga bemärkelse att göra. Det kan tyckas spretigt. Men det är ingenting mot vad kultur- och utbildningsministrarnas föregångare – ecklesiastikministern – hade på skrivbordet.

Annons
Annons
Annons