Annons

Jenny Maria Nilsson: Den nya sakligheten har nått nätet

Boken ”Framtiden” som utkom i somras har både höjts till skyarna och sågats som årets sämsta bok. Författarnas projekt är en spegling av den stora omsvängningen i synen på internet som människans frälsning.

Uppdaterad
Publicerad

Den tyske arkitekten Bruno Taut byter år 1920 ut en idé han länge varit trogen. I ett årtionde har han arbetat utifrån en utopisk vision om en människoförbättrande arkitektur byggd i glas. I december år 1919 bildar han Die Gläserne Kette, Glaskedjan, ett hemligt samfund med 13 arkitekter som skickar skisser och analyser sinsemellan. ”Låt detta vara en magnet”, skriver Taut om Glaskedjan, ”den isiga kärnan i en lavin”. Sammanslutningen är besatt av oskuld, vidare finns den typiska ungdomskulten – en helt ny generation som anser sig överlägsen den förra – och samma tro på teknologi som futuristerna har. Tonläget mot dem som inte tillhör gruppen är polemiskt och elitistiskt.

Men hösten 1920 upplöser Taut hastigt Glaskedjan. Utopisk längtan byts mot pragmatism och han förklarar sig färdig med obyggbara drömmar. Den högdragna och stridslystna tonen mot etablissemanget är bytt mot motsatsen: alla ska med och realiserandet ska prioriteras. Skiftet kan tyckas radikalt men ligger i tiden, det är nu strömningar som kommer att leda till Die Neue Sachlichkeit, Nya sakligheten, en stilinriktning som kan beskrivas som affärsmässig och anti-filosofisk, slår igenom.

Annons
Annons
Annons
Annons