X
Annons
X
Recension

Balladen om den gamle sjömannen Moraliska gåtan låter oss känna suget från avgrunden

Coleridges klassiker är en mäktig 625-rading om en sjöman som dödar en albatross – och tvingas till helvetisk botgörning av djupens makter. Nu finns den i ny elegant översättning.

Nyutgivningen av ”Balladen om den gamle sjömannen” innehåller Mervyn Peakes suggestiva bilder från 1943.  Foto: Mervyn Peake

Man läser ibland att de tidiga romantikerna gärna såg det omedvetna som något utvändigt och upphöjt, medan det för deras efterföljare och modernisterna blev mer invändigt och lokaliserat till djupen. Att betydande poeter inte kan fångas av liknande litteraturhistoriska standarduppfattningar om deras epok visar en ny tolkning av ett centralt romantisk verk. Här får nämligen alla dessa metaforer för psyket växelspela i hägnet av den grannaste fantasikraft.

Det är litteraturvetaren Axel Englund som har gjutit nytt liv i Samuel Taylor Coleridges mäktiga 625-rading "The rime of the ancient mariner", nu betitlad "Balladen om den gamle sjömannen". Liksom Ragnar Eklund gjorde 1960 tillvaratar Englund noga balladformen. Det enkla rimschemat och suggestiva malandet mellan sexstaviga och åttastaviga jambiska verser bidrar starkt till den hypnotiska attraktionen hos denna skepparhistoria om en sjöman som utan synlig anledning dräper en oskyldig albatross, med ohyggliga följder.

Nyutgivningen av ”Balladen om den gamle sjömannen” innehåller Mervyn Peakes suggestiva bilder från 1943. 

Foto: Mervyn Peake Bild 1 av 2

Samuel Taylor Coleridge (1772–1834) är ett av de största namnen i den engelska litteraturen. 1798 gav han tillsammans med William Wordsworth ut ”Lyrical ballads”, som blev ett portalverk för romantiken. De två gled snart isär. Coleridge, som plågades av depression och opiumberoende, kom att leva under eländiga förhållanden och hans poesiproduktion ebbade ut tidigt.

Foto: Lebrecht/IBL Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X