X
Annons
X

Synnöve Clason: Den medeltida staden anlagd med precision

I den allmänna föreställningen växte den medeltida staden fram "organiskt". Denna bild är mycket positivt laddad och svår att utrota. Å ena sidan finns datum och grundare oftast dokumenterade, å andra är man inte särskilt beredd att acceptera att det kan ha funnits en grundplan och en metod. Över hela Europa uppstod från 1000-talet och framåt ett nätverk av nygrundade städer. Dessa tillkom främst som resultat av en djupt känd längtan hos människorna efter trygghet. Fem sekler med våld, stagnation och osäkerhet hade hos européerna skapat detta begär. "När varje tillfällighet kunde medföra olycka, när varje ögonblick kunde vara det sista, kom behovet av skydd att överskugga alla andra intressen", säger Lewis Mumford i sin bok "Stadskultur".

Det som på tyska heter Gründungsstädte tillkom därför att människor - oftast med en furste i spetsen - vid en viss tidpunkt beslöt sig för att lägga en stad på en viss plats. Staden är alltså resultatet av ett rationellt beslut. Att myten om den oplanerade staden kunde få sådant fäste berodde bland annat på att konservativa kulturkritiker som Oswald Spengler spred den. För honom var de amerikanska städerna särskilt tydliga markeringar av den "själlösa mekaniseringen". Spengler, som vid förra seklets början spådde Västerlandets undergång, menade att den rektangulära stadsplanen - som i verkligheten har urgamla anor - helt och hållet var en produkt av slutstadiet i "kulturens stelnande till civilisation". Staden skulle vara oregelbundet framvuxen och uppvisa tillfälliga och planlösa mönster. Och visst kan man få intryck av att det förhåller sig så.

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X