X
Annons
X

Den libertinske berättaren en trist figur

Ingen lär ha undgått att märka i hur hög grad året 2007 präglades av festligheterna kring 300-årsminnet av Carl von Linnés (1707–78) födelse. Mindre känt är kanske det faktum att det då också hade gått tre århundraden sedan "blomsterkonungens" främste vetenskaplige medtävlare och antagonist, den franske naturforskaren och författaren Georges-Louis Leclerc de Buffon (1707–88) såg dagens ljus (se under strecket 2/5 2007). Liksom Linné var Buffon en lysande stilist, berömd för sitt yttrande "le style c’est l’homme" (stilen är mannen). I skuggan av dessa båda giganter firades också minnet av en annan jämnårig, i detta fall rent skönlitterär fransk författare, Claude Prosper Jolyot de Crébillon (1707–77), kallad Crébillon fils, på svenska Crébillon den yngre, även han hyllad för sin eleganta prosastil.

Samtidigt som Claude Crébillon sistlidna december ägnades ett forskarsymposium i Paris, försvarades påpassligt vid Göteborgs universitets romanska institution den första svenska avhandlingen om denne i vårt land ganska okände rokokoförfattare. Avhandlingen är skriven av Natacha Borzee Sjöberg och bär titeln Le «roman de Némée » dans les Lettres athéniennes de Claude Crébillon. Den behandlar Crébillons sista och kanske minst kända arbete, "Lettres athéniennes extraites du portefeuille d’Alcibiade" (Atenska brev hämtade ur Alkibiades samling, 1771).

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X