Annons

AliceDen långsamma melankolins mästarinna

Judith Hermann.
Judith Hermann. Foto: Andreas Labes / Andreas Labes

Judith Hermanns novellsamling om sorg består av enkla berättelser om eviga teman. Lina Kalmteg läser en bok där storheten ligger mellan raderna.

Under strecket
Publicerad

Vissa författare lämnar framför allt stämningar efter sig. Det är en känsla man som läsare minns, snarare än handlingen. En sådan författare är tyska Judith Hermann, född 1970 och en av Tysklands främsta författare i en generation med bland andra Jenny Erpenbeck, Juli Zeh och Julia Franck.

Hon debuterade 1998 med den rosade novellsamlingen ”Sommarhus, senare”, som har översatts till 17 språk. Redan med den visade hon sin typiska stil som sedan återkom i novellsamlingen ”Bara spöken”. Ett slags långsam melankoli med berättelser fyllda med undertext. Det är mellan raderna det vibrerar, läsaren ges stort utrymme till egna tolkningar av händelseförloppen och karaktärerna. Det är där Judith Hermanns storhet ligger. Och i hennes rena, sparsmakade språk.
Så också i novellsamlingen ”Alice”, som först nu kommer på svenska, sju år efter den tyska utgåvan.

Annons
Annons
Annons