Annons

Den långa vägen till en öl i Kvikkjokk

Lite mygg och få människor gör sensommaren och förhösten till tiden för fjällvandring. SvD skickade upp en förstagångsvandrare till nationalparken Padjelanta i Lappland.

Under strecket
Publicerad

Padjelanta nationalparks böljande högplatå lämpar sig väl för fjällvandringsnybörjaren. Glöm inte vandringsstaven.

Padjelanta nationalparks böljande högplatå lämpar sig väl för fjällvandringsnybörjaren. Glöm inte vandringsstaven.

Padjelanta nationalparks böljande högplatå lämpar sig väl för fjällvandringsnybörjaren. Glöm inte vandringsstaven.
Padjelanta nationalparks böljande högplatå lämpar sig väl för fjällvandringsnybörjaren. Glöm inte vandringsstaven.

Dag 1: bara 20 mil kvar
Det är mörkt, det är kallt och inte en människa på flera mils omkrets. Just ilandsatta på sjön Virihaures strand hör vi ljudet från båten försvinna i mörkret. I bilen på väg upp från Stockholm kändes det som att äventyret började ungefär när den första traktordemonteringsskylten dök upp. Eller när helikoptern lyfte från Kvikkjokk, uuuuupp och iväg över Lapplands fjällvärld. Men börjar gör det när båten inte längre hörs och tystnaden sänker sig. Nu är det bara vi och fjället i nästan 20 mil framöver.
Tält slås upp, sovsäckar rullas ut, kvällsmat lagas på spritkök. Vi lägger oss på sandstranden med choklad och whisky och skådar månbelysta fjälltoppar under en stjärnklar himmel. Vi låter oss förtrollas av norrskenet och konstaterar efter en stund att en halvliter whisky per person inte kommer att räcka långt.

Annons
Annons
Annons