Annons
X
Annons
X
Ledare
Krönika

Roland Poirier Martinsson: Den heliga vreden från vänster

(uppdaterad)

Vänsterns gatstenskastare drivs av helig vrede mot borgare, banker och Borg, som får representera såpan på den nedersta stegpinnen.

Till benknäckeriet har de adderat en romantisk aspekt. Bakom de magra revbenen bultar ett hjärta som svultits så hårt att det blivit konstnärligt känsligt. Härifrån leder ett spår till svensk hiphop, seriekonst, kulturjournalistik och dikt.

Nazister ägnar sig åt samma terror – värre, enligt ett mått på hur många som dött under ett visst antal decennier – men deras vardagsideal ser annorlunda ut: de vill bli fotbollsproffs, inte en ny Banksy, deras lägenheter är prydliga och stillösa utan ironiska signaler, på måndagen går de till fabriken, fikar med fackklubbens företrädare.

Annons
X

Det är väl ena skälet till att delar av den radikala kulturvänstern skänker sina terrorister stöd: att det finns en familjelikhet mellan den etablerade, radikala kulturvänstern och gatstenskastarna. De kan ha roligt på samma efterfester.

Är det någon som kan föreställa sig högerns etablerade intellektuella andas förståelse för en nazist som drar en gatsten i nacken på en medlem i vänsterpartiets ungdomsförbund? Att de skulle supa hembränt med skinnskallar och skratta åt referaten från kravallerna med vit makt-musik i bakgrunden?

Det andra skälet till att delar av vänsteretablissemanget lockas av fasorna är som vanligt revolutionsromantiken. Man kunde ju se mellan fingrarna på Maos vana att utnyttja kvinnor och fattiga för att tillfredsställa sina personliga drifter. Och slöddret i dag skriker samma slagord. Och hur cool ser inte Che ut på Alberto Kordas ikoniska fotografi?

Stäng

PERFECT WEEKEND – Nyhetsbrevet från SvD Perfect Guide som håller dig uppdaterad på de senaste samtalsämnena inför helgens middagar.

    Anmäl dig här kundservice.svd.se

    Det är därför nazisterna inte är farliga.

    Låt mig omformulera det. När jag gick femtio meter bakom en grupp nynazister och rev ner deras klistermärken efterhand som de klistrade upp dem, och nazisterna plötsligt brölade och stövlade bort mot mig — då var de farliga. I varje enskilt, våldsamt ögonblick är de livsfarliga. De är däremot inte samhällsfarliga. I vid mening hotar de inte vår yttrandefrihet, rättsväsendet, demokratin. Deras terrorism är enstakheter. Att spraya hakkors på en lokalreporters bil är inte ett hot mot yttrandefrihetsgrundlagen eller vår vilja att försvara den. Det är ett lokalt och personligt och potentiellt livsfarligt enstaka hot.

    Men djävulen framstår alltid som sympatisk. Hur skulle han annars kunna förleda oss? Därför består den verkliga faran i de ekonomer, kolumnister, konstnärer och politiker som skänker ett sken åt de antidemokratiska vänsterpsykopaterna. Det är de som fernissar Fan.

    Kanske borde de själva leta valkar i handflatorna innan de fnittrar alltför förtjust åt sina egna tonårsdrömmars nutida manifestationer.

    Roland Poirier Martinsson är författare och filosof. rolandpm@gmail.com

    Roland Poirier Martinsson

    Annons
    Annons
    X
    Annons
    X
    Annons
    X