Den här leken får man tåla

Simone och Amanda har två saker gemensamt. De är båda väldigt ambitiösa och duktiga juriststudenter - och de lider båda av ätstörningar och perfektionistisk kroppsmedvetenhet. Planerna är målinriktade och vägen dit är krävande. Det kan både vara roligt och ångestskapande ...

Under strecket
Publicerad
Simone Fuchs, 24, går första året på juristprogrammet och vet hur stark tävlingshetsen kan bli inför tentorna. Då kan böcker vara borta och sidor utrivna … 
– Men i min egen studiegrupp hjälper vi varandra och trivs med att plugga ihop, säger hon. (Foto: Dan Hansson)

Simone Fuchs, 24, går första året på juristprogrammet och vet hur stark tävlingshetsen kan bli inför tentorna. Då kan böcker vara borta och sidor utrivna … – Men i min egen studiegrupp hjälper vi varandra och trivs med att plugga ihop, säger hon. (Foto: Dan Hansson)

Annons

Den ena siktar på högsta möjliga juristjobb - och vet att priset är tolv timmars arbetsdag och barn tidigast efter 35 års ålder.
Den andra är trött på konkurrensen mellan kurskamraterna på juristprogrammet och konstaterar litet sorgset: ”Det här får man egentligen inte säga. Men jag skulle vilja vara hemma deltid med barnen.”
De är båda 80-talister, inskrivna på juristprogrammet i Stockholm respektive Uppsala. De har båda vuxit upp med duktiga yrkesmammor. De kämpar båda med ätstörningar, perfektionistisk kroppsmedvetenhet och höga krav på sig själva.
Det som också förenar dem är den jämförelsekultur som råder mellan kompisar och kurskamrater. 24-åriga Simone Fuchs, som gått i gymnasiet på Lidingö, kände sig ”inte mycket värd” när hon gick ett teknik- ekonomi- och designprogram på Södertörns högskola.

– Jag upplevde att den utbildningen inte dög, förklarar Simone. Nu när jag pluggar juridik blir jag mer accepterad.
22-åriga Amanda, som egentligen heter något annat och siktar in sig på att jobba i bokbranschen, har samma upplevelse: Först med högprestigeprogrammet juridik känner hon att hon räknas.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons