X
Annons
X

Ivar Arpi: Den gröna tron offrar svenska jobb

Medan Gustav Fridolin i valrörelsen stod och viftade med en kolbit i TV – för övrigt samma kolbit som Vattenfall nu desperat försöker få andra att ta emot mot betalning – har det skett en teknisk revolution på energiområdet. Inom kort finns vad som med ett samlingsnamn kallas för den fjärde generationens kärnreaktorer. Med den nya tekniken återanvänds avfallet gång på gång, vilket gör att man får ut runt 100 gånger mer energi ur bränslet. Tiden som kärnavfallet är farligt minskar från 100 000 till under 1 000 år. Dessutom blir en härdsmälta omöjlig. Allt detta är dock bara information som är giltig i en rationell diskussion. Tyvärr handlar energifrågor ofta mer om att underkasta sig den rätta, gröna tron.

Denna tro har satt sin prägel på svensk politik. Svenska staten subventionerar förnyelsebar el, men har en effektskatt på kärnkraft. Denna skatt gör kärnkraften dyrare vilket ytterligare har förvärrats av det sjunkande elpriset. Detta tvingar fullt fungerande reaktorer att stängas ned i förtid. Ringhals stänger därför två reaktorer redan 2020 – fem år innan planerat. Eon stänger två reaktorer i Oskarshamn i förtid, trots fackens protester. Nyligen meddelade Vattenfalls företrädare att övriga svenska reaktorer kan möta samma öde. Fyra av tio av Sveriges kärnkraftverk stängs alltså i förtid.

**För denna politik finns **inga hållbara argument. Men det behövs inte. Anledningen till kärnkraftsmotståndet handlar nämligen om en irrationell rädsla för undergång. Detta började redan på 1970-talet och förstärktes av härdsmältan i Tjernobyl 1986. Olyckan i Fukushima 2011 gav rädslan förnyad kraft. De var bägge tragiska händelser. Men eftersom vare sig teknik och geologiska förhållanden är jämförbara, kunde dessa olyckor inte ha skett i Sverige. Det har emellertid inte förhindrat svenska kärnkraftsmotståndare att använda olyckorna som viktiga inslag i en berättelse om människan som alltför övermodig, glupsk och arrogant. Optimism inför framtiden och inför människans förmåga att lösa problem, har blivit mer sällsynt än lönsamma vindkraftverk. Att tro på människans förnuft och förmåga till framsteg har bemötts med samma skepsis som om man hade köpt en biljett till Titanic. Ibland låter det nästan som om det bästa vore att alla mänskliga avtryck suddades ut från jorden.

Annons
X
Brunkol. Foto: Patrick Pleul/picture-alliance/dpa/AP Images / TT / NTB Scanpix

Att målet om minskade utsläpp skulle vara mycket lättare att uppnå med kärnkraft än utan, är även det ett argument som inte riktigt verkar bita. Men regeringen har som sant troende bestämt sig för att bakvägen återinföra tankeförbudslagen, i och med att man stryper all kärnforskning. Tankeförbudslagen infördes efter Tjernobylkatastrofen med ett uppehåll under alliansregeringen. Förbjudet att forska. Och nu stryps anslagen vilket i praktiken ger samma resultat. Ja, vem behöver forska om något när man ändå redan har bestämt sig för vad som är sant? Med den troendes visshet behöver man inte något förnuft – som ändå bara riskerar att förleda oss i synd. Bara hädare kräver bevis. Även om resultatet blir färre jobb och smutsigare elproduktion.

Att Miljöpartiet tänker i de här banorna är inte konstigt – märkligare är att flera andra partier har lystrat till denna väckelse i olika utsträckning. Märkligast är att ett parti som Socialdemokraterna, som har lovat att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020, väljer att offra svenska jobb utan anledning. Att till och med facken och näringslivet är eniga om att ny kärnkraft behövs för att svensk konkurrenskraft inte ska försämras struntar Socialdemokraterna i. För vad spelar arbetarna för roll när man tror att man räddar en hel planet?

Läs även

Annons
Annons
X
Annons
X

Brunkol.

Foto: Patrick Pleul/picture-alliance/dpa/AP Images / TT / NTB Scanpix Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X