Johan Eriksson:Den goda vården botar inte bara sjukdomar

En strikt biologisk syn på sjukdom och lidande riskerar att avhumanisera den mänskliga kroppen, vilket knappast främjar ett tillfrisknande. I en ny bok försöker Fredrik Svenaeus med fenomenologins hjälp vidga synen på hälsa, ohälsa och den moderna medicinens etiska utmaningar.

Under strecket
Publicerad
Vårdpersonalens tekniska kunnande måste kombineras med en hermeneutisk empati, påpekar Fredrik Svenaeus i boken ”Phenomenological bioethics”.

Vårdpersonalens tekniska kunnande måste kombineras med en hermeneutisk empati, påpekar Fredrik Svenaeus i boken ”Phenomenological bioethics”.

Foto: Chris Cross/IBL
Fredrik Svenaeus är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola och skriver återkommande om modern medicin och bioetiska frågor i SvD.

Fredrik Svenaeus är professor i filosofi vid Centrum för praktisk kunskap på Södertörns högskola och skriver återkommande om modern medicin och bioetiska frågor i SvD.

Foto: Routledge
Annons

Det finns förstås olika sätt att tänka kring det faktum att våra liv är ändliga, att vi ska dö. Vi kan till exempel tänka på det i termer av att vara just ett faktum: det är ett empiriskt faktum att vi människor oundvikligen vid någon tidpunkt kommer att dö, något som ytterst har sin grund i fysiologiska och ­biologiska förhållanden. Betraktad utifrån vetenskapens karaktäristiska tredjepersonsperspektiv är döden den faktiska händelse som avslutar livet och är därmed ­någonting som står i motsatsförhållande till livet. 

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons