Annons

Fredrik Svenaeus:Den fria viljan hotas av hjärnforskning

Har vi människor en fri vilja ­eller avgörs allt av elektriska impulser i hjärnan bortom vår kontroll? Filosofen John Searle försöker i en ny bok besvara denna ödesfråga som har fått förnyad aktualitet ­genom den moderna naturvetenskapens segertåg.

Under strecket
Publicerad

I redogörelser för den moderna filosofins historia framhävs med all rätt en vändning mot språket – ”a linguistic turn” – som tar form kring sekelskiftet år 1900 och genom vilken det som kommit att kallas analytisk filosofi skapas. Kunskapsfilosofiska frågor kommer som en följd av vändningen allt mer att handla om språkets struktur: om språkets logiska form, och, så småningom, om språket som mellanmänskligt meningsspel. Språket möjliggör, men är också det som avgränsar, vårt vetande: ”Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga”, som det heter i ”Tractatus”. Wittgenstein är en emb­lematisk figur i detta sammanhang eftersom hans tänkande genomför hela denna språkliga vändning: den mening som kan finnas i våra liv underkastas först den logiska formens villkor (bildteorin i ”Tractatus”), och styrs sedan om mot mellanmänsklig handling och kommunikation i hans senare ­”Filosofiska undersökningar”.

John Searle är en av de samtida, analytiska filosofer som vilar tungt i denna språkfilosofiska tradition. I kölvattnet av Wittgenstein och John Austin har han lämnat viktiga bidrag till teoribildningen kring talhandlingar och sociala fakta, där det i bägge fallen handlar om hur vi genom språket alstrar en social och kulturell värld, i vilken det inte bara finns molekyler, stenar och träd, utan också sådana saker som skolor, domstolar och pengar. I sin nyutkomna lilla bok Freedom and Neurobiology: Reflections on Free Will, Language, and Political Power (Columbia University Press, 113 s) vänder han blicken mot en gammal filosofisk fråga som fått förnyad relevans genom den moderna vetenskapens utveckling. Är den naturvetenskapliga världsbild som nu växer sig stark – kanske särskilt när det gäller beskrivningen och förståelsen av oss själva som människor – förenlig med idén att vi skulle vara personer med en fri vilja? Om vår känsla av subjektivitet och självständighet kan förklaras som en effekt av elektriska impulser i hjärncellerna, är inte då också föreställningen att vi kan välja att göra A i stället för B, ”make a difference in the world”, som Searle skriver, också den en illusion? Kanske är den fria viljan bara ett slags evolutionär bluff, en föreställning som alstrats av den avancerade apparat som vår hjärna vuxit till genom den biologiska utvecklingen på jorden. En föreställning som kanske måste finnas där för att vi skall orka överleva (det vore ju väldigt deprimerande att tro att man inte kan välja saker och ting), men likväl en föreställning som speglar en felaktig uppfattning om hur saker och ting faktiskt förhåller sig här i världen. I själva verket är allting som händer redan förutbestämt att hända, och vi tror bara att vi väljer.

Annons
Annons
Annons