Annons
Krönika

Tove Lifvendahl:Den enda rena sanningen kräver några lögner

Det ska inte antas att de specifika personerna på bilden har något att göra med texten att göra. Människan är ett flockdjur. Men ibland går flockar vilse.
Det ska inte antas att de specifika personerna på bilden har något att göra med texten att göra. Människan är ett flockdjur. Men ibland går flockar vilse. Foto: Tomas Oneborg

För att vara ett förhållandevis sekulärt folk uppvisar vi påfallande ofta drag som på ett ytligt plan snarare associeras med religiös hänförelse.

Under strecket
Publicerad

Det är en ohygglig läsning som tidskriften Filter erbjuder i sitt senaste nummer (#70), där Ola Sandstig i reportaget ”Ohörda rop” berättar ingående om Anahit Arakelyan och Nermin, två av de personer som varit del av det svårförklarliga fenomenet barn med uppgivenhetssyndrom, eller som det mer ofta benämns, ”apatiska flyktingbarn”.

Både Nermin och Anahit blev av sina respektive föräldrar tvingade att spela sjuka. Nermin påtvingades isolering, inaktivitet och blev utsatt för våld i drygt tre år innan familjen utvisades till Serbien. ”Även där fick Nermin sitta i rullstol i några månader, eftersom det gav fördelar inför den organisation som hjälpte återvändande familjer.”

Annons
Annons
Annons