Annons

Anders Mathlein:Den döda kvinnans ­gåtfulla leende

Kvinnoansikten är sällsynta bland dödsmasker, men det finns ett anslående ­undantag: i slutet av 1800-talet gjordes en dödsmask efter en ung kvinna som drunknat i Seine. Sedan dess har hon varit ­föremål för konstnärliga tolkningar av olika slag. Ändå är det ingen som vet vem hon egentligen är. 

Publicerad
Den okändas ansikte och ­leende har alltsedan förra sekelskiftet lockat författare och konstnärer att göra sina egna tolkningar av hennes öde.
Den okändas ansikte och ­leende har alltsedan förra sekelskiftet lockat författare och konstnärer att göra sina egna tolkningar av hennes öde. Foto: Bridgeman Art Library /IBL

Man finner knappast några dödsmasker i årets Ikea­katalog, sådana prydnader förefaller nog aningen morbida till fredagsmyset. Men en gång i tiden var de på modet och vanliga i salonger och ateljéer. Beethoven, Baudelaire, Voltaire, Robespierre; den sista avgjutningen av de välkända gestalternas fysionomier var dekorativa conversation pieces och bildningsmarkörer.

Den okändas ansikte och ­leende har alltsedan förra sekelskiftet lockat författare och konstnärer att göra sina egna tolkningar av hennes öde.

Foto: Bridgeman Art Library /IBL Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons