Recension

BlondeDen där ursnygga tjejen i grannkåken

Under strecket
Publicerad
Annons

”Who killed Norma Jean? Who saw her die?” Så sjöng Pete Seeger i en minnesvärd sång (vars form för övrigt är hämtad från Lord Byrons minnesdikt till John Keats: ”Who kill'd John Keats?/ 'I,' says the Quaterly,/ so savage and Tartarly”). Och Seeger nämner en rad tänkbara kandidater - nämligen i hela den offentlighet där Norma Jean Baker, alias Marilyn Monroe, ständigt stod i ett obarmhärtigt strålkastarljus, utnyttjades, föraktades, gudinneförklarades, misshandlades, älskades. Den enkla kvinnan som blir den feminina amerikanska myten. What a sucess story. What a tragedy. What a shame.

Marilyn Monroe (1926-1962) har aldrig lämnat strålkastarljuset. Bok efter bok skrivs om henne, spekulationerna kring hennes tidiga och (kanske) mystiska död tar uppenbarligen aldrig slut. Dog hon verkligen av en överdos barbiturater ensam i sitt lilla hus? Eller hjälptes hon iväg av FBI, CIA, av bröderna Kennedys lejda hejdukar, eller av ... Marilyns död är i själva verket en del av något som kan betecknas som en modernt mytisk konspirationsteori - konspirationer vars diaboliska undertoner och totala brist på realism gör världen paradoxalt nog lättare att förstå, gör den genomskinlig.
Men nog finns det frågetecken kring Marilyn Monroes död. Problemet är bara att om man hårdrar ett material så kan vilket dödsfall som helst framstå som mystiskt. Hela sanningen lär knappast komma fram.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons