Den råttanDen bittraste manliga texten sedan Strindberg

En poet som klagar över att han inte får tillräckligt med uppmärksamhet, trots att hans böcker ges ut på Bonniers, och vars senaste samling genast recenserats i SvD, DN, Aftonbladet och Expressen. Josefin Holmström läser Linus Gårdfeldts ”Den råttan” där gnälligheten äter sig igenom allt, som en råtta gnager sönder ett hus.

Under strecket
Publicerad
Linus Gårdfeldt.

Linus Gårdfeldt.

Foto: Cato Lein
”Den råttan” av Linus Gårdfeldt.

”Den råttan” av Linus Gårdfeldt.

Annons

Ah, avundsjukan och missnöjet. Sådana förbjudna känslor. Linus Gårdfeldts nya diktsamling ”Den råttan” ger uttryck för sådant vi oftast döljer: dagarna då man är sur och paranoid, tror att alla hatar en, allt är grått, kroppen värker, det går bättre för kollegorna, världen håller på att gå under och man blir bara äldre.

Linus Gårdfeldt har skrivit den bittraste manliga texten sedan Strindberg. Rätt imponerande, i och för sig. Först tror jag att det är Donald Trumps fel: dikten tar sin början i november och en råtta håller segertal i köket. Dessutom nämns Trump i förlagets presentation. Okej, en politisk dikt alltså? Nej, den politiska ilskan ebbar tyvärr ut inom några sidor. Det här är istället en dikt om hur svårt det är att vara ung poet i Sverige. Där någonstans börjar jag ana oråd.

Annons

Mer från Startsidan

Annons
Annons