X
Annons
X

Den bästa träningen är sällan den som bara ”blir av”

Är den bästa träningen verkligen den som bara "blir av", utan några egentliga mål? SvD:s Jacob Gudiol ger sin syn på saken.

Är den bästa träningen verkligen den som bara ”blir av”, utan några egentliga mål? SvD:s Jacob Gudiol ger sin syn på saken.
Är den bästa träningen verkligen den som bara ”blir av”, utan några egentliga mål? SvD:s Jacob Gudiol ger sin syn på saken. Foto: ANDERS WIKLUND/TT

Vad som verkligen är den bästa formen av träning är något som går att diskutera i all oändlighet. Ett vanligt svar på den frågan är dock något i stil med "den träning som blir av". Detta är ett svar som också ofta ges av kunniga och experter när de får frågan men att ge det svaret är, enligt mig, ungefär lika genomtänkt som att säga att det bästa arbetet du kan göra på din arbetsplats är så mycket som du känner för att göra när du väl känner för att göra något. Eller att det bästa sättet att vattna dina blommor är att bara hälla på så mycket vatten som du känner för när du väl känner för att göra det. Vi förstår alla att de två situationerna lätt kan leda till mindre lyckade resultat men ändå tar vi svaret "den träning som blir av" som ett väldigt bra svar på vilken träning som är bäst för våra kroppar eller våra fysiska mål.

Idag är det många som börjar träna motiverade av just viktmål eller utseendebaserade mål och det är ett problem.

Det är ingen tvekan om att all rörelse som blir av är bra för de allra flesta. Särskilt personer som idag är väldigt inaktiva kan få stora hälsovinster av att bara börja röra på sig lite, även om det endast handlar om en promenad två-tre gånger i veckan. För de här personerna är de här promenaderna utan tvekan bra "träning", men det är inte heller någon tvekan om att det hade kunnat vara bättre. Har dessutom personen i fråga något mål utöver att kanske förbättra hälsan lite så är det ingen tvekan om att det i princip alltid finns träning som kommer vara ännu bättre än två-tre promenader i veckan och i flera situationer kommer den lilla motionen inte ens att räcka till.

Annons
X

Motivation till träning är väldigt komplicerat

Vad som motiverar folk till att träna är komplicerat och varierar från person till person, vi rör på oss av olika anledningar helt enkelt. Gemensamt för de allra flesta personer som tränar regelbundet är däremot att de drivs av en så kallad inre motivation.

Det är mer komplicerat att försöka ta reda på varför personer som inte tränar idag inte börjar att träna, och framför allt varför de inte fortsätter med träning om de väl börjar. Något som känns självklart för de flesta är att träningen ska vara rolig för att den ska fortsättas och här finns det faktiskt värde i devisen "den träning som blir av är den bästa". För att få människor att börja träna regelbundet på lång sikt brukar man säga att det ofta krävs att du hittar den inre motivation hos personen och utmaningar, kul med vänner, bättre humör, gemenskap och andra liknande faktorer har en stor roll i det.

För få folk att fortsätta träna på sikt så visar forskningen därför också att mål så som vikt och utseende ofta inte fungerar särskilt bra (1). Det är mål som främst drivs av en yttre motivation och för sig själv stimulerar de sällan det som vi tycker är kul utan det leder lätt till att vi ser träningen som någon form av straff eller något vi måste göra istället för något som är "kul" och som vi drivs av via en inre motivation.

Idag är det många som börjar träna motiverade av just viktmål eller utseendebaserade mål och det är ett problem. Istället för att de tränar för att må bättre, möta nya utmaningar, uppleva gemenskap, välmående eller få bättre hälsa så tränar de för att gå ner i vikt eller se bättre ut i spegeln. De här formerna av motivation kan givetvis också kombineras men har du endast den mer yttre motivationen visar forskningen att du troligen snart slutar träna igen (1).

En del inom motivation som än så länge fått förvånansvärt lite uppmärksamhet är betydelsen av att få något tillbaka, att du uppnår dina mål och kanske även får ut annat av träningen som du från början inte hade som mål (2). Låt mig belysa vad jag menar med betydelsen att få något tillbaka med ett enkelt exempel. Tänk dig fyra personer i följande fyra situationer:

• Personen börjar träna med målet att gå ner i vikt och går också ner i vikt

• Personen börjar träna med målet att gå ner i vikt men går inte ner i vikt

• Personen börjar träna med målet att öka sin fysiska aktivitet och går också ner i vikt

• Personen börjar träna med målet att öka sin fysiska aktivitet och går inte ner i vikt

I de här fyra situationerna har du tre personer som uppnått sina mål: person ett, tre och fyra. Du har dessutom en person som fått något tillbaka som hen förväntat sig, person ett, och en person som fått något extra utöver det som hen förväntat sig, person tre.

Det är fullständigt rimligt, och även visat (2), att det här i längden kommer att inverka på personernas motivation. Alla förstår nog att det är högre sannolikhet för att person ett ska fortsätta träna jämfört med person två, även om de båda hade en "dålig" form av motivation från början. Även i jämförelsen mellan person tre och fyra är sannolikheten större att person tre kommer fortsätta trots att person tre fått tillbaka något som egentligen inte var en orsak till att hen började träna från början. Det som är mest intressant med de få studierna som tittat på betydelsen av att få något tillbaka är att de visar att även de mer ytliga målen så som vikt och utseende kan leda till motivation att fortsätta träna, om de följs av tydliga förbättringar mot deras mål (2). Person ett i exemplet ovan är alltså troligen på väg mot en mer inre motivation då hen uppnått ett mål med träningen.

**Det är här **vi kommer tillbaka till min huvudpoäng igen. Om vi säger till personer med vikt eller utseendemål att "den bästa träningen är den som blir av" så är det inte säkert att vi ger dem det bästa rådet. Jag skulle snarare gissa att vi med stor sannolikhet har gett dem "tillåtelse" att träna något som inte är särskilt effektivt för deras mål. Vi har alltså en situation där den bästa träningen högst sannolikt är den träning som är bäst lämpad för att personen ska uppnå sitt mål, även om träningen inte är den roligaste för stunden. Även den träningen måste givetvis bli av men de flesta har faktiskt inga problem att motivera sig själva att fortsätta under i alla fall en månad när de väl tagit tag i saker och ting och bestämt sig för att börja träna, oavsett vad som motiverat dem att ta steget.

**Sammanfattningsvis, **oavsett hur man vrider och vänder på det så är sällan den bästa träningen den träning som blir av. För det första kommer det allt som oftast att vara fel rent faktamässigt men det är också så att den träningsform en person upplever är roligast (eller minst tråkigt/jobbigt) för stunden inte säkert är den som motiverar bäst på lång sikt. Vi motiveras nämligen inte bara av att vi gör något kul utan vi får också motivation av att vi ser resultat, att vi känner att vi uppnår något, och när det gäller att uppnå resultat så är det sällan så att den bästa träningen är "den träningen vi tycker är rolig" eller som "blir av". Den bästa träningen är då den träningen som på bästa sätt tar dig närmare dina mål.

Så kanske ska vi sluta att slentrianmässigt säga till alla att de ska träna något som de tror att de kommer tycka är kul? Kanske ska vi säga till vissa personer att börja träna något som på ett effektivt sätt kommer att hjälpa dem att uppnå sina mål istället?

Läs även

Annons
X
Annons
X

Är den bästa träningen verkligen den som bara ”blir av”, utan några egentliga mål? SvD:s Jacob Gudiol ger sin syn på saken.

Foto: ANDERS WIKLUND/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X