Annons
X
Annons
X
Scen
Recension

U2 Den bästa stadiumrock du kan få

360°, namnet på stadium-dinosaurierna U2s nya turné, är en referens till den nästan helt runda scenen. Inför den svenska premiären har också spindeln (eller The Claw, strukturen som håller samman scenbygget) och kostnaderna kring den (en miljard kronor) känts som det mest intressanta med hela jippot.

U2

Genre
Konsert

Ullevi, Göteborg.

Betyg: 3 av 6

Men när den första konserten i Göteborg närmar sig börjar något förändras. Göteborgs Turistbyrå berättar om desperata fans som lyckats vinna till sig de sista biljetterna men inte har någonstans att bo, U2-febern är smittsam, och när trubadurerna på det chartrade Ullevi-tåget från Stockholm till Göteborg spelar Johnny B. Goode i valstakt är det svårt att värja sig mot folkfesten.

U2, som älskar att vältra sig i världsförbättrar-symboler, hälsas passande nog av ett publik-tifo bestående av små, vita flaggor. Det är en aktion som syftar till att visa stöd för bandets arbete, samt uppmuntra fred på jorden. Tyvärr är det väl så att om du inte befinner dig i en krigszon kommer attacker aldrig att undvikas av att du viftar med vitt tyg.

30 år efter debuten med Boy återvänder U2 på senaste skivan, No line on the horizon, till samma producent-team som de jobbade med på den tiden, Brian Eno, Daniel Lanois och Steve Lillywhite. Numera gör yngre band som Coldplay och Killers allt för att låta som U2 gjorde då, och genom hela konserten blandar de trendkänsliga irländarna klassiska hits som One och Mysterious ways med låtar från senaste skivan. Och om band nu verkligen ska ägna sig åt något så pretentiöst som stadiumrock så är det här det bästa du kan få. Det ekande gitarrljudet är som gjort för att spelas live, och Get on your boots, Sunday bloody Sunday och Pride (in the name of love) studsar mellan arena-väggarna, precis som på skiva, Bonos röst låter lika distanserad och till och med de olycksbådande molnen ovanför arenan passar perfekt. Beautiful day möts av enormt jubel, och I’ll go crazy if I don’t go crazy tonight funkar tack vare gitarr-techno-remixen och massor av digital konfetti.

Annons
X

Talet om Aung San Suu Kyi citerar dock Bono direkt från bandets hemsida och under Walk on promenerar en lång rad människor med glada Aung San Suu Kyi-masker ut på scenen. Desmond Tutu dyker också upp i en bisarr filmsnutt där han jämställer att gå på en U2-konsert med att vara en anti-apartheidaktivist i Sydafrika på 80-talet.

Ofrivillig Monty Python-humor till trots, inte ens världens bästa stadiumrock blir någonsin så mycket mer än avlägset gitarrgnideri och tomma poser på storskärm, lite som att se en konsert på TV fast du inte känner personerna du trängs med. En av de allra mest behagliga sakerna med spelningen, något som faktiskt borde bli standard (Shakespeare hade åtminstone ett rätt!), är den runda scenen. Och medan afrikanska diktatorer långt, långt borta fortsätter gotta sig åt västerländska hjälpmiljoner spelar U2 With or without you så att spindeln bågnar, och mest av allt framstår de som klumpigt välmenande amerikaner, metaforiskt plaskande och viftande i sjön utanför Suu Kyis högst verkliga fängelse.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X